Hållbarhet låter väl bra, men döljer byråkratin som förstör Europas företag. Putin leker med elden.

EU fullständigt frossar i regler, det har bloggen tidigare berättat om, måna gånger. Här en bild av läget, som framkom efter Draghis rapport. Redovisad i en Blogg.

Detta vill Bloggen illustrera genom att redovisa vad Affärsvärldens chefredaktör Peter Benson i sin senaste krönika redovisar. “Ge mig er bästa hållbarhetspolicy” är rubriken i det senaste numret, som kom i måndags, den 26 maj. Intressant läsning.

Låt mig börja med de regler som finns i EU, sedan ett drygt år tillbaka och som ska reglera hållbarheten i EU:s alla företag. Kort heter lagen CSRD, eller utskrivet kan vi kalla det “Direktivet för rapportering om företagens hållbarhet”. Detta är något som EU:s företag skulle följa, och är antaget i december 2022.

Vi ska inte här gå in i detalj men ordentligt redovisa några illustrativa inslag i den lagstiftning som ska gälla alla företag i alla EU-länder. Vi börjar med målen. Målen för EU:s hållbarhetslagstiftning beskrivs så här:

 Den gröna given är unionens nya tillväxtstrategi. Den syftar till att omvandla unionen till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi utan nettoutsläpp av växthusgaser senast 2050. Den syftar också till att skydda, bevara och förbättra unionens naturkapital och skydda unionsmedborgarnas hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Den gröna given syftar till att frikoppla ekonomisk tillväxt från resursanvändning och säkerställa att alla regioner och unionsmedborgare deltar i en socialt rättvis övergång till ett hållbart ekonomiskt system där ingen person och ingen plats lämnas utanför. Den kommer att bidra till målet att bygga en ekonomi som fungerar för människorna, stärka unionens sociala marknadsekonomi, bidra till att säkerställa att den är redo för framtiden och att den ger stabilitet, jobb, tillväxt och hållbara investeringar.

Sedna fortätter vi med en av många beskrivningar av hur nyttan ska upplevas av EU:s medborgare. Så här går ordbajset vidare:

“Om företagen genomförde bättre hållbarhetsrapportering skulle de slutliga gynnas av enskilda medborgare och sparare, inklusive fackföreningar och arbetstagarrepresentanter, som skulle vara tillräckligt informerade och därför bättre kunna delta i den sociala dialogen. Sparare som vill investera hållbart kommer att ha möjlighet att göra det, medan alla medborgare skulle gynnas av ett stabilt, hållbart och inkluderande ekonomiskt system. För att realisera sådana fördelar måste den hållbarhetsinformation som redovisas i företagens årsredovisningar först nå två primära användargrupper. Den första användargruppen består av investerare, inklusive kapitalförvaltare, som vill bättre förstå de risker och möjligheter som hållbarhetsfrågor innebär för deras investeringar och effekterna av dessa investeringar på människor och miljö. Den andra användargruppen består av aktörer i civilsamhället, inklusive icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter, som vill hålla företagen bättre ansvariga för deras påverkan på människor och miljö. Andra intressenter kan också använda hållbarhetsinformation som redovisas i årsredovisningar, särskilt för att främja jämförbarhet mellan och inom marknadssektorer.”

Detta är ett ordbajs som skulle passa i vilken Nyårsrevy som helst. Så här håller EU:s regel-puttar på. Hela direktivet, som nu har blivit eller blir lagstiftning i EU:s länder är på hela 78 sidor. Du kan läsa själv. Hela direktivet finns länkat här också.

Sedan kommer vi till vad som ska ingå i hållbarhetsredovisningen. Det övergripande säger följande:

. Den information som avses i punkt 1 ska innehålla följande:

(a)

en kort beskrivning av företagets affärsmodell och strategi, inklusive:

(i)

motståndskraften hos företagets affärsmodell och strategi i förhållande till risker relaterade till hållbarhetsfrågor;

(ii)

möjligheterna för företaget relaterade till hållbarhetsfrågor;

(iii)

företagets planer, inklusive genomförandeåtgärder och relaterade finansiella planer och investeringsplaner, för att säkerställa att dess affärsmodell och strategi är förenliga med övergången till en hållbar ekonomi och med begränsningen av den globala uppvärmningen till 1,5 °C i linje med Parisavtalet inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar som antogs den 12 december 2015 (nedan kallat Parisavtalet) och målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119  ( *8 ) , och, i förekommande fall, företagets exponering mot kol-, olje- och gasrelaterad verksamhet.

(iv)

hur företagets affärsmodell och strategi beaktar företagets intressenters intressen och företagets inverkan på hållbarhetsfrågor;

(v)

hur företagets strategi har genomförts med avseende på hållbarhetsfrågor;

Bloggen redovisar detta för att Du och alla intresserade läsare ska förstå hur fullständigt onödig och förödande det här lagstiftningen är. Den skulle givetvis aldrig ha genomförts. Nu ska tydligen EU ta bort alla dessa krav för de företag som inte har 1000 anställda. Men vad som blir kvar vet Bloggen inte. Säkert ska det finnas en hållbarhets-redovisning av idiotisk karaktär även när de ursprungliga reglerna justerats

totalt skulle nu alla företag med minst 1000 anställda följa ovanstående regelverk. Det är 5-6.000 företag i EU som når upp till den storleken. Men de ska också förhålla sig till

  • ESRS European Sustainability Reporting Standards. Drygt 300 sidor.
  • ISSB International Sustainability Standards Board
  • IASB International Accounting Standards Board
  • IFRS hållbarhetsstandardnavigator.

Det finns fler institutioner och regelverk att förhålla sig till, men de utgår här. Detta räcker.

Affärsvärlden, Peter Benson, ger ytterligare exempel på hur hållbarheten snarare är ett hinder för företagen. Jag citerar:

  • Dustin gör nu sin tredje räddningsemission på mindre än fyra år. Man klarar alltså inte hygienkravet för hållbart företagande – att få pengarna på kontot att räcka till. Trots det så yrar Dustins styrelse om att bolaget ska vara helt klimatneutralt till 2030.
  • Batteribolaget Northvolt visade sig vara en bluff som skapat enorma skador för investerare, samhälle och klimat. Northvolts årsredovisning nämner ordet hållbarhet 391 gånger och ordet lönsamhet nästan noll gånger.
  • TV-bolaget Viaplay kopplade VD:ns ersättning till ESG-parametrar. Det slutade nästan med konkurs. Viaplays årsredovisning nämner ordet hållbarhet 439 gånger och kapitlet om hållbarhet är på 38 sidor.

Vad man kan säga kort avslutningsvis: Detta är inte hållbart! EU måste göra om, göra rätt, och skicka hela hållbarhetsdirektivet i närmaste papperskorg

PS Putin leker med elden, säger Donald Trump i ett inlägg på Truth Social.

 

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.