På onsdag startar Davos mötet, World Economic Forum, WEF, där 2.500 deltagare möts. Däribland Fredrik Reinfeldt och Jacob Wallenberg. WEF:s årliga rapport “Global Risks 2014” har nu  kommit ut, Den 9:e globala riskrapporten i rad.

Rapporten varnar för den ekonomiska utvecklingen i världen, där den största risken för bakslag finns i Europa. WEF-analysen ger en riskbedömning på fem olika områden; Ekonomin, Miljön, Den globala politiken, Samhällsutvecklingen och Tekniken. Det är ett totalt 31 risker på dessa områden med ett tidsperspektiv på de kommande 10 åren. Den risk som WEF särskilt lyfter fram är ojämlikheten.

Detta med en ökad ojämlikhet – på alla områden – kan få allvarliga effekter både på den globala utvecklingen, och i de enskilda länderna. I den ekonomiska utvecklingen, efter finanskrisen, är det de unga och arbetslösa som kommer i kläm.

I Västvärlden utexamineras unga människor från dyra och omoderna skolor med tunga skuldbördor i form av studielån. I utvecklingsländerna får bara var tredje högskoleutbildad nytta av sin utbildning. Detta medför att den ekonomiska potentialen inte nyttjas, men också att de nya unga inte har någon ljus framtid.

Denna risk, som redan är verklig, påminner mig om en annan prognos, som McKinsey redovisat. De som får det riktigt bra i framtiden är de som lyckas  ta sig till samhällets topp, som entreprenör, företagsledare eller investerare. Eller de som idag anses ligga ganska långt ned i värdekedjan, och som gör manuella sysslor, som elektriker, plåtslagare, snickare, murare och rörmokare etc. Denna sista grupp blir oumbärliga och får ett större värde.

Problemet ligger i att mellangruppen, som kanske är 90 procent av befolkningen, i många länder får det sämre. Detta kan leda till hårda slitningar i samhället. Den dåliga utvecklingen för medel-amerikanen började redan på 1990-talet. Tidigare fick de både de fattiga och mellanklassen det bättre när de rika ökade sina inkomster. Därför kunde man fördra att rikedomar skapades. Nu kan det bli annorlunda.