Här fortsätter mitt tredje blogginlägget i  redovisningen av OECD:s rapport om Sveriges framtid – innovationspolitiken. I sin SWOT-analys räknar OECD upp 9 olika hot mot Sveriges konkurrenskraft. Problemen för oss är:

• Att upprätthålla en god produktivitetsutveckling
• Att möta nya konkurrentländer som kan komma in på marknader och produktområden med högt förädlingsvärde
• Svårigheter att behålla uppvunna positioner, som exempelvis klinisk forskning
• Oförmåga att utnyttja vårt goda kunskapsläge och innovativa spets på den globala marknaden
• Svårigheter att överföra teknik mellan forskning och industri
• Oförmåga att stötta utvecklingen av nya industri- och tjänsteföretag
• Ökad internationell konkurrens för de svenska toppuniversiteten
• Utflyttning av produktion och forskning i mulinationella företag (se läkemedel)
• Den svenska långsamheten i beslutsfattandet (offentlig och politisk sektor)

Här skulle jag vilja “lyfta” just frågan om den långsamma hanteringen i Sverige, särskilt på det politiska planet. Det skall mycket till innan OECD i en rapport kritiserar ett medlemsland för långsamhet. Tack och lov är det inte längre kytum att OECD ber medlemslandet om godkännande innan man publicerar en analys och konkreta förslag. Så var det för länge sedan, men inte idag. Däremot får medlemslandet ge sina synpunkter under arbetet, vilket är rimligt, inte minst med tanke på att vissa uppgifter, och med det förslag, annars kan bli felaktiga.

För min del har jag haft kontakt med OECD-gruppen under resans gång, och man har inte anpassat sig till vad den svenska regeringen tycker. I juni förra året hade OECD-gruppen dessutom en  preliminär redovisng på ett externt seminarium av sin analys och preliminära slutsatser, och band sig vid masten som Odyssevs. Någon avvikelse från den redovisningen har inte skett. Däremot har OECD utvecklat texten, vilket väl bidragit till att såväl preliminär som definitiv rapport dröjt.

Nästa blogginlägg om OECD kommer att ta upp Sveriges möjligheter, som OECD ser dem