Så kom i tisdags regeringens förslag till personaloptioner. Byggda på incitamentsutredningen som lade fram sitt betänkande i mitten på mars i år.  Ett missfoster som inte gjorde någon glad. Förslaget hör hemma i papperskorgen, påpekade regeringens utredare av entreprenörskapet, Pontus Braunerhjelm och professor Magnus Henrekson i en debattartikel när upplägget analyserats.

Nu säger bland annat Mikael Damberg i Dagens Industri i måndags att Regeringen har på flera punkter lyssnat på remissinstanserna. Dessa var, vill jag påpeka, alldeles för inställsamma, utan att ge uttryck för den verkligt kända kritiken. För då hade Damberg lovat kasta hela tanken om personaloptioner i papperskorgen. Lite utpressning kan inte skada. Så Snällismen segrade och landets framtid förlorade. Och vad innebär dessa stora öron som regeringen försett sig med?

Jo,det framgår i remissen till Lagrådet. I en välskriven inlaga till Lagrådet förändrar regeringen följande: Begränsningen till företag med 50 anställda och en omsättning eller balansomslutning på maximalt 80 miljoner bibehålls. Men verksamheten får nu vara 10 år gammal, inte bara sju år som i utredningen. Befintliga ägare kan också inkluderas. Det är nästan allt man förändrat.

Men vad en del remissinstanser föreslagit är att företag med upp till 250 anställda och en omsättning på upp till 50 miljoner euro skulle komma med. Då hamnar Sverige på den nivå som Storbritannien gått in för. Vilket också EU-kommissionen accepterat. Trots detta låter regeringen i sin lagrådsremiss antyda att EU kanske inte skulle godkänna samma gränser för Sverige som för Storbritannien. Varför skulle man göra skillnad?

Ett företag med en 11 år gammal verksamhet eller som har 51 anställda eller 81 miljoner i omsättning får inte utfärda personaloptioner (med fördelaktig skattebehandling).

En konsekvensutvärdering har skett. Men bara vad det skulle kosta staten. Inte vad det kostar att inte ha införa personaloptioner i Sverige (som är ett av få länder som saknar detta) Inget dynamiskt tänkande heller, trots att regeringen säger att personal-optioner behövs för att stimulera nya och unga företag. Och staten kommer nu “förlora” 210 miljoner, framför allt genom ett skattebortfall. Inte heller här ser man till dynamiken, utan motsäger sig själv. Är förslaget verkligen värd all möda? Minst ett par miljarder borde man “tappa”, för att verkligen kunna vinna i andra ändan. Men tänker man statiskt, så gör man……

Läs vad Entreprenörskapsutredningen säger om vikten av personaloptioner. Väldigt pedagogiskt framställt och borde läsas av de ansvariga politikerna.

Den 1 januari 2018 ska vi få dessa ofullständiga personaloptioner. Förslag har funnit sedan mer än 15 år, och den nuvarande processen började i maj 2013. Fyra år tar det att genomföra något angeläget, och så blir det dessutom bara en tummetott.