Varför gör inte regeringen något åt skolorna, nu?

Det är varje år tusentals lärare i Sverige som varje år försöker få skoleleverna att uppträda vettigt. Detta är lärarnas uppgift, eller borde vara det. Men, antalet lärare som Barn och Elevombudet, en del i Skolinspektionen varje år försöker tillrättavisa kan också räknas i tusental. Det räcker att läraren har stoppat ett bråk eller tagit elven i armen. Med en gång så ifrågasätter BEO om inte läraren kränkt eleven.

Det borde naturligtvis i stället varit elven som ställdes till ansvar, men så perverst är det i den svenska skolan att lärarna får sona för elevernas dåliga beteende.

Nu är det inte längre anmälan som sker till BEO, efter reaktionen mot dess perversa sätt att försöka sätta dit lärare som vill ha ordning och reda. Nu måste BEO gå omvägen kring påstådda missförhållanden i stället.

När antalet anmälningar var som högst var det hela 5000 årligen, åren 2017 och 2018. Hela 5000 lärare som på något sätt blev tagna i örat av BEO varje år för misstänkt kränkning av elever. Nu har antalet gått ned, när en konkret anmälan inte längre kan ske, utan man måste gå omvägen kring att anmäla ett missförhållande.

Dagens Nyheter skrev en utmärkt ledare igår om våldet i skolan. “Klarar regeringen att lösa våldet i skolan?” (Ingen betalvägg)

Och ja, där är vi i dag. Vi har en skola där lärare får sparken när de håller fast våldsamma elever. Där de polisanmäls för misshandel när de fysiskt flyttar på en elev som vägrar lyda.

Vad vill de få lärare ha som accepterar dagens läge? Jo, Professionellt relationsbyggande

Det är god pedagogik och fakta, inte flumskolan som ska utvecklas. Detta sker kanske nu, men med myrsteg.

Sedan ställer DN:s ledaren frågan:

 “Ska vi fortsätta på den inslagna vägen med lågaffektivt bemötande och ”professionellt relationsbyggande”? Är det något som Sveriges föräldrar och lärare tycker är rimligt? Vem har efterfrågat det från början?”

Till sist frågan: Vad gör regeringen nu? Utbildningsministern Lotta Edholm kom med ett svar igår “Sverige sämst i Europa på klassrumsdisciplin visar siffror från OECD” Denna presskommuniké beskriver på ett bra sätt vad regeringen tänker göra.

Men som vanligt i Långbänks-Sverige: Man hänvisar till utredningar. Det behövs väl ingen utredning om att förbjuda mobiltelefoner i skolan. De är redan förbjudna, genom avtal, i många friskolor.

Till sist: “Hur ska vi få en skola som fungerar?” Den frågan ställde bloggen redan 2017, på tal om “Vad var det jag sa?”, men faktum att frågeställningarna ‘r lika aktuella idag. Läs, ingen betallänk.

 

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.