I förra veckan gick finansminister Magdalena Andersson ut med en tårdrypande vädjan: “Den åldrande befolkningen gör att välfärden behöver 90 miljarder mer”. Men är det verkligen så? Regeringens egen myndighet, Konjunkturrådet, var modigt nog att gå ut och säga “Pengarna finns”. Det är det överskott som uppstår i budgeten, om inte andra ändamål tar dem.

Redan tidigare i våras gick Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ut och larmade om behov av skattehöjningar. Och Moderaternas Elisabeth Svantesson tycks dela SKL:s uppfattning, även om det sker lite försiktigt. Får jag be dem att ta del av en studie som Kommunutredningen gjorde i höstas, genom Institutet för Framtidsstudier. Den visar på besparingar i kommunerna på 25 – 30 procent om kommunerna tillåts digitalisera. Studien kallades läget för “Den förbjudna framtiden”. Mycket talande.

I fredags skrev Lotta Engzell-Larsson i en ledare i Dagens Industri “Andersson vet inget om framtidens ålderdom“. Där påpekar hon att de gamla och orkeslösa inte alls växer så kraftigt, som man kan få intryck av. Andelen över 80 år går från 5,1 procent år 2015 till 6,2% 2025. Och de blir samtidigt friskare.

Andra frågor som måste belysas inför framtidens ålderdom är enligt DI:

• Behovet av vård och omsorg, när de äldre blir friskare
• Rekryteringsbehovet, när mycket kan automatiseras
• Intäkterna kan öka när skatterna sänks

Sedan vill jag upprepa det jag skrev ovan: Digitaliseringen, som kan göra storverk. Inte så att människorna blir onödiga, men de kan göra helt andra – mänskliga insatser. För mig är det ofattbart att ett förslag till digitalisering, som sker inom ramen för en offentlig utredning, så mirakulöst glöms bort, eller vad det nu är.