Som bloggare överöses man av olika händelser och tankar. Här ett litet axplock.
Först Sveriges elförsörjning, både i form av produktion, men också distribution. För en vecka sedan markerade 14 industriledare, med Wallenbergare i spetsen, att Sverige behöver kärnkraft. Vi kan vara med och betala skrev de också. En näsbränna för det nya språkröret i MP, Daniel Helldén, som mot bättre vetande, påstått att näringslivet inte vill ha kärnkraft. Men, framför allt är det en styrka för vårt land. Vi behöver el och säker sådan, vilket kärnkraft och vattenkraft står för.
Nu har regeringen tillsatt en kärnkrafts-samordnare, Mattias Jönsson. Han intervjuas i nättidningen Näringslivet “Fyra kriser som kärnkraften löser i ett slag”
Sedan har vi distributionen av el, som inte svarar upp mot vare sig behov eller rimliga krav. Ett exempel i morse, då kommunen Mark fick distributionsproblem. Då blev 15.000 hushåll utan el. Så skulle Vattenfall koppla om, då blev problemen ännu större, 20.000 saknade ström. Sedan har vi ännu större problem med eldistribution över större avstånd, där tillstånds-frågorna kan stoppa elen i tio år. Åtgärder? Enklare tillståndsprövning.
Underhåll och utbyggnad av vår infrastruktur är ett annat problem. Nu diskuteras om staten ska kunna låna up för sådana ändamål. I går kom Trafikverket och sa att 150 miljarder saknades för att underhållet av vägar och järnvägar ska hänga med. Detta fram till 2035. I stället för att tala om att låna, så borde staten införa en annan budgetering. En driftsbudget och en kapitalbudget. Då blir allt mycket enklare.
Sedan har vi samerna, vars ekonomiska verksamhet motsvarar en medelstor ICA-butik. Peter Wennblad i Svd uppmärksammade frågan i SvD i går. “Det luktar illa från Sametinget”. Är det Sveriges mest korrupta myndighet, frågar man. Detta är första delen i en triolog, med nästa ledare på i morgon. Många politiker, som borde veta bättre, vågar inte säga något. I stället fortsätter man kela med samerna, som om de vore en utsatt grupp. Bara myndigheten Sametinget får 300 miljoner om året, utan ordentlig redovisning, lika mycket som en ICA-butik i den medelstora klassen omsätter.
Så vidare, eller tillbaka till Ukraina. Där redovisade SvD igår i en stor och intressant artikel om minproblemen. “Minerad mark”. Ska man fortsätta för hand, så tar minröjningen 35 år. Men, nöden är uppfinnarnas moder, och i Ukraina har man nu utvecklat en minröjare-maskin som går med 9 km i timmen. Den har nu certifierats, blivit godkänd, så nu går det mycket snabbare, och säkrare.
PS Ryssland tog extrema förluster igår med 1.110 soldater eliminerade, 24 stridsvagnar slogs ut, 36 pansarskytte-fordon, 30 haubitsar, tre salvpjäser, tre tunga luftvärnssystem, 33 transportfordon och hela nio enheter särskild utrustning. Detta känns för Ryssland, var så säker.