För 30 år sedan hade de amerikanska storföretagen 87 procent av sin forskning i USA. Idag är andelen nästan lika hög, eller 85 procent. Det framkom idag på SNS:s Tylösandskonferens, där MIT-professorn Suzanne Berger medverkade. Detta är inte den bild man har, utan många har tagit för givet att med outshoring till Kina och andra länder, så har FoU-n följt med. Men så inte. Trots att många utvecklingsländer ofta kräver att internationella investerare skall utveckla forskning också vid sidan av sin industriproduktion och försäljning.

Vid MIT pågår ett projekt, som det skall bli intressant att följa, där utvecklingen av industriproduktionen kartläggs. Production in the Innovation Economy heter forskningsprogrammet. Den “gamla” modellen med en vertikal integration i USA har ersatts av vad Berger kallar “Apple-modellen”. Företagen utvecklar allt i USA och låter produktionen helt ligga i ett långkostnadsland. I Apples fall i Kina.

General Electric har fortfarande en vertikal integration, med stor tillverkning i USA, men de flesta andra företag har lämnat den uppläggningen. Dörför är industriproduktionen i USA, som andel av BNP, bara 8 procent. Men i Tyskland har utvecklingen inte varit densamma, och där står industriproduktionen för 20 procent av BNP. Det har bidragit till att Tyskland lyckats få ett bytesbalansöverskott, väl i klass med Kinas.

Nu vänder det i USA, något som jag redovisat på bloggen ett par gånger tidigare. Industriproduktionen tas tillbaka. Det finns flera faktorer som spelar in. Lönekostnadsutvecklingen i utvecklingsländerna är snabb. Kina har en löneinflation på 25 – 30 procent årligen i avancerade yrkesgrupper. Automatisering eller robottisering förändrar också kalkylerna. Viktigt är dessutom att kunna testa innovativa lösningar direkt på verkstadsgolvet.

Detta kan jag rapportera från ett SNS-möte i Tylysand som i huvudsak haft foikus på Europa. Mycket intressant redovisning av problem och möjligheter. Nästa ingen av de 200 deltagarna tror att euron fölrsvinner, och än färre – nästan ingen – tror att EU kollapsar. Detta bådar gott för framtiden. även om de kommande åren blir tuffa i den sanering som måste ske i flera EU-länder. Carl Bildt gjorde ett bejublat framträdande, och tänkvärt sådant. Europa behövs, våra idéer är viktiga, samtidigt som vårt engagemang efterfrågas, inte minst av USA och andra västländer.

Vad gäller EU:s konkurrenskraft brer jag att få återkomma.