I en debattartikel i Dagens Industri i tisdags, 28 januari, tog Håkan Lans och sex andra forskare och uppfinnare till orda. “Regeringen vill inte att brott mot oss skall utredas”, är rubriken. Det låter hemskt, tycker jag. Kan det verkligen vara rätt att Ekobrottsmyndigheten av regeringen fått beskedet att brott mot enskilda inte skall prioriteras? Skall inte den enskilde alltid stå i fokus, undrar vän av ordning.
Om artikelförfattarna har rätt, så finns det inget rättskydd för de som uppfinner. “Kill the inventor” påstår de vara rutinen när storföretag lägger beslag på uppfinningar. Processerna kostar miljoner och pågår ibland i mer än 10 år. Då är uppfinnaren utblottad. Om detta är riktigt måste rimligen regeringen och det politiska systemet åtgärda bristerna.
Vinnova utredde för några år sedan möjligheten att inrätta ett nationellt patentbolag som skulle ge de små uppfinnarna och bolagen muskler. Detta skedde tillsammans med RISE, och resultatet ingavs till näringsdepartementet. Inget särskilt hände på departementet, utan Vinnova fick ett nytt regeringsuppdrag att tillsammans med PRV stödja SME-företag i patentfrågor. För detta uppdrag har 20 miljoner stått till förfogande. Rapport med förslag till åtgärder skall inges till regeringen den 15 mars i år.
Det svenska Uppfinnarkollegiet har gjort en rapport om det nya franska skyddet för patent och annan immaterialrätt. Gjord av Jacob Arfwedson. En jämförelse med USA och Tyskland . Visserligen har Frankrike mycket att ändra på i sin struktur för att bli ett entreprenöriellt land, men det finns inslag värda att studera. Här kan nu ett statligt företag, “Franska Patent” (engelska) gå in och investera i patent för mindre och medelstora företag.
Kommentar till bloggen Uppfinningar och patenträttigheterna måste försvaras 2014-01-29
Att bättre kunna försvara immateriella rättigheter är mycket angeläget. Självklart måste vi i Sverige finna effektiva metoder att bestrida intrång i upphovsmäns och uppfinnares rättigheter. Den nuvarande ordningen är klart hämmande för innovationskraften.
En generell kommentar är att Sverige är både gigant och mygga i “den immateriella världen”. Patentstatistiken visar att Sverige har en synnerligen hög nivå per capita och detsamma gäller vårt licensintäksnetto. Bara Ericsson får intäkter omkring sex miljarder kronor årligen. Kompetensen är synnerligen hög inom de etablerade företagen. Regeringen har gjort stora insatser för att påskynda den 40-åriga processen inom EU för att få till stånd en gemensam patentordning. Dessutom har regeringen aviserat en ny domstolsorganisation i Sverige.
Forskningen på detta område har också fått ett uppsving med många lysande rapporter från bl.a. Olof Ejermo, Roger Svensson, Hans Lööf, Sanna Wolk.
Allt detta är imponerande.
Både debatten, intresset och kompetensen kring immaterialrätt utanför dessa kretsar är närmast obefintlig. Bara 5 % av alla civilingenjörer har lärt sig något om dessa frågor. I många länder har man på regeringsnivå utvecklat nationella strategier för att stärka sin ställning internationellt inom detta område. Detta saknar vi.
För många är problemen med intrång i immateriella rättigheter välkända. Liksom de små möjligheterna för en ekonomiskt svag part att få rätt. På lång sikt bör några studier genomföras
A om hur vanligt det är med patentintrång i Sverige
B vilka immaterialrättsliga problem de unga svenska företagen drabbas av när de når USA, Kina och Japan
Allt i syfte att utveckla strategierna både hos enskilda, utvecklingsföretag samt privata och offentliga finansiärer.