Det skadar inte med lite självransakan om Kina, särskilt nu när Statsministern idag kommit hem därifrån. Och Geely satsar stort i Sverige. Vår Kina-export har minskat med 20 procent på 10 år. Och per capita är Tysklands export hela 4 gånger större än Sveriges, räknat per capita. Det är nästan så man inte tror att det är sant, men konsultera SCB och Eurostat, så ser Du.

År 2005 hade Sverige en export till Kina som av total export från vårt land låg på 0,5 procent. Tyskland hade då en Kina-export som andel av total export på 4,7 procent. Under de följande 10 åren ökade Tysklands export med 10 procent till Kina, eller från 4.7 procent av total export till 5,2%. Samtidigt sackade Sverige från 0,5 procent till endast 0,4 procent. Som andel av total export.

I halvtid, år 2010, gick Alliansregeringen ut och satte upp målet om en fördubbling av svensk export på 5 år. Ansvarig för denna målsättning var handelsminister Ewa Björling. Vad hände? Exporten steg knappast, och till Kina sjönk den. Men hur många är medvetna om denna svenska fadäs?

För två år sedan lanserade den nuvarande regeringen sin Exportstrategi. Vi skulle bort från Europa och 22 länder sattes upp som prioriterade. Men ingen handlingsplan gjordes upp, där regeringen identifierar ländernas behov och möjligheter till handel, och vilka branscher som är särskilt intressanta. Statskontoret var inte nådig i sin kritik av Team Sweden, som skulle varit navet i den nya exportstrategin.

Därtill kommer att vi har en Kina-strategi som är drygt 15 år gammal. Den utformades av ambassadör Börje Ljunggren i slutet på 1990-talet. En liten uppdatering skedde några år senare, men grunden är gammal. det har hänt en hel del i Kina under de gångna 15 åren…

När så regeringen arrangerade en resa till Kina så var det klart välkommet, även om planeringen har en del i övrigt att önska sig. De stora företagen var med, men inte så många sv de mindre. Något som Sweden-China Trade Council reagerade emot i en artikel “Småföretagen borde ha fått följa med till Kina”. En välskriven och läsvärd artikel, men ack så snäll. Ska man få politikerna att reagera måste man säga ifrån betydligt skarpare.

Sedan årsskiftet saknar Sverige dessutom en omvärldsbevakning, som Tillväxtanalys gjorde med sina utlandskontor. Den bevakningen skrotade Mikael Damberg vid årsskiftet, och det sades att näringsdepartementet skulle ta över. Men där har inget skett.

För min del har jag frågat både ansvarig statssekreterare, Eva Lindström, och ansvarig tjänsteman Per Tervahauta på Näringsdepartement. “Vi tittar nu bl.a. på hur information från kontoren även ska kunna kommuniceras till externa intressenter” säger Tervahauta i ett mail till mig. De har haft ett par år på sig, men slakten av omvärldsbevakningen var väl ett mål i sig, kan man tro. Annars hade det väl varit annorlunda.