Ulf Kristersson kunde inte ha önskat sig något bättre än president Erdogans krav på att få hjälp med att bli medlem i EU. Varför? Jo:
- Som kandidatland måste Turkiet uppvisa en strävan efter riktig demokrati
- Vidare måste Turkiet visa att man är en rättsstat
- EU kräver också ekonomiska reformer som gagnar fri konkurrens
- Vidare kräver EU att import och export till och från Turkiet underlättas
Allt detta gör att Turkiet kan bli friare och mer demokratiskt. Tydligen har president Erdogan insett att Ryssland inte är “partnern”, utan att Västvärlden kan ge mycket mer. Den dåliga ekonomiska utvecklingen i Turkiet har säkert spelat en stor roll här.
Och detta läge hanterade statsministern Ulf Kristersson skickligt. Hur exakt detta gick till vet bara Kristersson, men man kan ana vad som låg bakom både Stoltenbergs och EU-ordförande Michels agerande.
Slutsatsen är att Turkiets “bråk” med Sverige inför NATO-medlemskapet gynnat Västvärlden.
Ukraina fortsätter sin framgångsrika motoffensiv. Det som räknas är inte antal km2 man erövrat utan hur man lyckas slå ut fienden. Detta fortsätter i rask takt och i stor omfattning. Upprepas kan också att de nio stora anfallsbrigaderna inte kan rusa in i de ockuperade områdena. Där ligger hundratusentals minor utlagda som måste röjas.
Varje dygn sedan några veckor tillbaka har Ukraina slagit ut 20-40 artilleripjäser, ett stort antal salva-pjäser och luftvärnssystem samt ledningscentraler och truppsammandragningar. Allt bakom fronten. I går ett ammunitionslager i ockuperade Novooleksiivka.
Vidare i går morse sköts kommendören Stanislav Rzhitskiy, tidigare chef på ubåten Krasnodar, ihjäl. Han avfyrade missiler som dödad 27 ukrainare förra sommaren i ett köpcentrum. Senare på dagen igår attackerade robotar från Ukraina ett militärhögkvarter i Berdiansk City, som tog livet av en rysk general.. Där samtidigt många ryska soldater dödades.
Hur kan en upprorsmakare, som Prigozhin gå mot Moskva med 4000 soldater i 100-tals stridsfordon, som skjuter ned fyra helikoptrar och ett attackflygplan, och därigenom dödar ett 20-tal soldater, och sedan får han fri lejd? Samtidigt som stora delar av det ryska militära ledarskapet instämmer i Prigozhins krav, inklusive 11 milära förband.
Inte nog med detta: Därefter tillåts Prigozhin att åka både till Moskva och St Petersburg i sitt eget plan, för att återkomma till Belarus där presidenten Lukashenko välkomnar och talar väl om Prigozhin, som ska hjälpa Belarus att utveckla sin militära förmåga, enligt presidenten Lukachenko.
Allra märkligast är det som idag framkom: Den 29 juni (även 1 juli?) träffade Prigozhin presidenten Vladimir Putin i Moskva. Då hade det gått fem dagar sedan upproret och marschen mot Moskva skedde. Mötet varade i tre timmar och Prigozhin hade sina 35 kommendanter med sig. Detta har bekräftats av Putins talesperson Peskov.
Ryssland krig i Ukraina är inte Putins krig, utan ryssarnas och en förkrossande majoritet, drygt 80 procent, av befolkningen står bakom Putin och 68 procent vill se honom omvald. Sannolikt är dock Putins majoritet något mindre än dessa siffror visar, då en del inte vågar uttrycka en avvikande uppfattning. Men, det torde vara klart att majoriteten av ryssarna står bakom Vladimir Putin.
Tror att du drar alldeles för stora växlar när det gäller eventuell framgång för Sverige. Man kan inte utesluta detta men bollen ligger med Kristerssons ord hos Turkiet/Erdogan. Det mesta talar för att spektaklet fortsätter. Turkiet har inte gjort några nya åtaganden men det har vad jag förstår Sverige. Det är förstås oerhört viktigt att den process vi inlett kan fullföljas men sättet det görs på är på gränsen till pinsam. Vår hållning borde vara: Sverige är berett att gå in i NATO så snart NATO är berett att ta emot oss. Vi har inte bråttom och det är inte vi som ska schackra med Turkiet, det borde NATO själva klara ut.
Vårt fokus är på säkerhetsfrågan, inte alla dessa sidospår som behagar Erdogan.
Ett sådant sidospår är EU-medlemskapet. Visst, det vore lysande om en sådan process tvingar Turkiet att stärka sin demokrati, men det kommer inte att vara under Erdogans ledning. Han är en auktoritär ledare utan möjligheter i en demokratisk stat. Ledsamt nog verkar de demokratiska krafterna mycket svaga i dagens Turkiet.