Expressens Linda Jerneck ger idag en intressant beskrivning av Annie Lööfs och Centerpartiets utveckling under hennes partiledartid. I stället för 20 procent av väljarstödet, som Lööf sade sig vilja uppnå när hon tillträdde 2011, har Centern idag 6,6 procent. I verkligheten har hon medverkat till att Sverigedemokraterna nått 20 procent. Och i den egna hemkommunen Värnamo lämnade Annie Lööf över stafettpinnen över till SD, som tog över efter C.

När Annie Lööf tillträdde, som en frisk fläkt, var det många företagsledare som satte sin tillit till henne. Idag finns det nästan ingen. Hade Annie Lööf använt sin styrka till att stoppa dåliga förslag från andra partier, som SD, så skulle landet sett annorlunda ut, och även Centerpartiet. Då hade vi inte fått en skenande gängbrottslighet och inte heller lagt ned kärnkraftverken Ringhals 1 och 2.

Det är djupt tragiskt att Annie Lööf använt sin utomordentliga förmåga till detta. Hennes företrädare Maud Olofsson hintade om detta i en intervju på valkvällen.

Att valet nu leder till regeringsskifte beror på Ulf Kristerssons utmärkta insatser i de två statsministerduellerna och partiledardebatterna. Där var han enligt Sifo, Demoskop och andra undersökningsinstitut bäst. Visade att han var den vuxne i rummet, som engagerade sig men ändå höll stilen.

Magdalena Andersson var inte till sin fördel, även om hon försökte rida på sin position som statsminister. Hade hon inte upparbetat ett personligt förtroende, skulle S ha förlorat stort. Anmärkningsvärt är dock att inte den sittande regeringen fick ett större förtroende i vår oroliga värld – i kris brukar befintliga regeringen få fortsätta ta ansvar. Så inte nu.

Till detta ska läggas skolvalet, där hela 78 procent röstade, blev Moderaterna störst med hela 27 procent. Sverigedemokraterna kom tvåa med 21 procent. Först på tredje plats, med 16 procent, kom Socialdemokraterna. Ytterkantspartierna V och C kom på delad femte plats med vardera 8 procent. (Ja, C har kvalat in som ett ytterkantsparti)