Sverige skulle innehaft världsrekordet i Långbänk, om detta vore en gren i alla de Rankings som genomförs i världen. Detta slog mig i söndags, då TV ordnade ett stort program om gängkriminaliteten. Alla var överens om att det är helt fel idag, våra utanförskaps-områden, som regeras av kriminella gäng, måste vi komma tillrätta med. Men ingen sa eller ifrågasatte: Varför har inte frågan tagits på allvar redan för 20 år sedan, när de kriminella gängen började ta för sig. Så alla de etablerade partierna har ett ansvar, men det säger ingen, och givetvis inte de själva. Något som dessutom drivit fram Sverigedemokraterna till en storlek och position som de annars inte skulle haft.

Eller som Ulf Adelsson sa i en riksdagsdebatt år 1983: Uppskjut gärna till morgondagen vad du borde göra i dag. Några exempel på Långbänk i dagens Sverige:

• Krisberedskapen, som var uppenbar redan 2004, Tsunamin 2004
• Skogsbranden i Västmanland 2014 – Ändå ingen nationell beredskap när det händer igen – Skogsbränderna 2018
• Personaloptioner i företag, som initierades 2011. som ännu inte fungerar som tänkt
• Expertskatten från 2001 som inte fungerar, trots föredöme i Danmark
• Entreprenörskaps-utredningen från 2016, som fortfarande väntar på beslut
• Arbetstillstånd i Sverige tar upp till 20 månader att få
• Den svenska skolan har inte fungerat sedan Läroplanen 1994 infördes, och bättre blev det inte 2011
• Sedan finns det många fler områden, exempel här.

Stefan Löfven angav den riktiga tonen, när han som ny partiledare skrev i Dagens Nyheter denn 22 september 2012: “Vi presenterar en ny affärsplan för Sverige”

Därför vill jag återupprepa vad Löfven skrev:

”Sverige kan aldrig bli störst, men om vi är smarta och arbetar tillsammans kan vi bli starkast i den internationella konkurrensen. Därför är närings- och innovationspolitiken något vi måste ta på allvar. Jag vill föra en seriös gemensam dialog om näringslivets behov, innovationsförmåga och konkurrenskraft.”

När ska detta ske? 

För fyra år sedan bloggade jag om “Sveriges farliga L-allande“. Den ger ytterligare perspektiv på den politiska administrationens förfall. Oavsett regering – då var det Alliansregering.

Varför tar det 20 år för det politiska systemet att hantera sabotaget mot Göteborgs hamn?