I denna fråga är jag inte objektiv. Blev indragen att analysera instituten runt om i världen, för att se om dessa gjorde någon nytta. Det var dåvarande ACREO:s VD Hans Hentzell (sedermera VD för Swedish ICT) som drog in mig i detta. Året var 1999. Då var de svenska industriforskningsinstituten dvärgar, jämfört med omvärlden. De var en kvarleva från efterkrigstiden, då universiteten skulle bli också den behovsmotiverade forskningens högborg.
Det kunde konstateras att instituten spelade en påtaglig roll i USA. De var hela 16.000 där då, med en förnyelsetakt på 1000 nedlagda och lika många nyetablerade – varje år. Vi talar om året 1999. Under efterkrigstiden hade institutssektorn i Norge varit större forsknings-mässigt än de norska universiteten. En kartläggning av såväl Singapore som Taiwan visade en likadan situation, och även i våra andra nordiska broderländer – Finland och Danmark.
Nu har de svenska instituten vuxit kraftigt, och det är mycket välkommet. Trots detta är den svenska institutssektorn är ganska okänd. Studier visar att av företagen så känner cirka 25 procent till den. I Danmark var kännedomen tidigare 75 procent. Och i Tyskland känner alla företag till Fraunhofer.
Institutens betydelse finns redovisat i en studie som EARTO, den europeiska samorganisationen, gjorde för något år sedan. De 9 största instituten skapade (svenska SP ingick) ett par hundratusen nya jobb, värdetillväxten var 14 miljarder euro och kontraktsforskningen (hjälp till producerande företag) ökade omsättning i dessa företag med nästan 30 miljarder euro. Sedan tillkommer uppemot 500 medelstora och mindre institut i EU, som gör liknande insatser. Väldigt viktigt, men vi är inte riktigt medvetna om detta i Sverige.
Nu har institutssektorn genomgått en stor strukturförändring, som Du kan hitta på RISE:s hemsida. RISE är den nya organisationen och är förkortning av Research Institutes of Sweden. Här finns en beskrivning av mål och finansiering. Det finns institut vid sidan om RISE, men det är nog en tidsfråga innan de går in i den större konstellationen.
Organisationen finns väl redovisat här på RISE:s hemsida. Ny VD sedan 1 juli förra året är Pia Sandvik. Besättningen i toppen är i övrigt Sven Wird, styrelseordförande med en förstärkt styrelse. Vice VD är Olof Sandén.
De svenska institutens uppdrag är att möjliggöra för framförallt små och medelstora företag att hänga med i den snabba tekniska utvecklingen. Men tyvärr avsätter regeringen inte alls de resurser som behövs. Bara 100 miljoner årligen från och med nästa år. Här måste Mikael Damberg tänka till och anslå helt andra belopp om målsättningen skall uppnås.
Ett annat område, som också kostar pengar, är institutens internationalisering. Den är lika viktig som universitetens (som regeringen glömt bort i den senaste forskningsproppen). EARTO (institutens europeiska samarbetsorganisation) har tillsammans med JRC förberett detta. Nu är det förslaget inte offentligt förrän den 1 februari, så jag kan inte länka till det här. Men jag har själv läst det och det är mycket som behöver göra, kan jag intyga.
Ett utomordentligt arbete som Håkan har lagt, både arbets- och kompentensmässigt. För egen del är jag glad att jag som dåvarande marknadschef för Acreo insåg behovet att utreda institutens ekonomi och internationalisering. Med kännedom om Håkans förmåga att utreda stora och komplexa internationella förhållanden ansåg jag att Håkan var mannen som skulle göra´t och introducerade honom för Acreos VD Hans Henzell, Resten är historia som det bruka heta inom elektronikindustrin. Bra jobbat Håkan.
Ove