Sverige saknar helt möjligheten att hantera en kris. Det skriver DN:s fristående kolumnist Richard Swartz i en krönika idag. ”Vårt samhälles dna saknar egenskaperna som blir avgörande i en kris” (DN har inte lagt ut denna krönika digitalt, men det kommer säkert. Länken går till tidningen). Så här skriver Richard Swartz:
”Att hantera – bekämpa (krisen) – kräver framför allt snabbhet, improvisationsförmåga, samordning och en klar hierarkisk befäls- och ansvarskedja.”
Så reagerade vi inte i Sverige, skriver Swartz och fortsätter:
I stället senfärdighet, otillräcklighet, ibland nästan hjälplöst.”
Jag nöjer mig med detta utdrag ur Richard Swartz utomordentligt upplysande krönika. Läs den i DN:s pappersupplaga, och när redaktionen fått ut den på nätet, där.
Tidigare i är skrev samme Richard Swartz en mycket relevant och läsvärd krönika ”I Sverige talar, tänker och rör vi oss långsammare än andra – och det märks nu”. Den borde jag bloggat om tidigare, men den har inte tappat något i aktualitet eller träffsäkerhet. ”Vårt land är långsamhetens hemvist på jorden” skriver Swartz. Jag skulle aldrig kunna uttrycka det lika dräpande.
”Vi är landet som aldrig haft en sprinter eller en stor filosof och som uppskjuter lösningen av problem genom att begrava dem i någon (ofta gedigen) utredning.”