Alla som invänder emot höghastighetståget hänvisar till kostnaden. Biljetten blir för dyr. Nu senast såg jag Elisabeth Santesson säga detta. Prislappen är problemet, så bara kostnaden varit lägre. Varför då inte ta och höja blicken?
När stambanan byggdes, med upplåning så motsvarade kostnaden två BNP när beslutet togs 1854. Dagens höghastighetståg, med den snabba utbyggnaden och och 230 km/tim som maxhastighet, beräknas kosta 230 miljarder. Det blir 5 procent av vår nuvarande BNP. Så även om kostnaderna skulle öka, vilket många hävdat ofta sker med den här typen av investeringar, så blir den relativa kostnaden ändå rimlig.
Notera också att räntekostnaderna för 150 år sedan var astronomiska jämfört med idag, så kostnaderna i slutändan blir ännu mindre än jag inledningsvis angav.
Sverigeförhandlingen, som både förberett höghastighetsbanan och samtidigt tagit fram avtal om 285.000 nya bostäder, redovisade sitt slutresultat den 20 december. Mitt i julbrådskan. Så det kanske finns anledning att ta del av resultatet nu. Jag ska inte argumentera mer, och inte i detalj redovisa Sverigeförhandlingens förslag, utan den ser Du bäst på deras hemsida:
Själv har jag bloggat flera gånger om höghastighetståget, senast under rubriken: Botniabanan visar vägen framåt för höghastighetståget
Till sist vill jag lyfta en utmärkt ledare av PM Nilsson i Dagens Industri: Låna till höghastighetsbanan.