Idag på Morgonekot hörde jag att det finns ett Äldreforskarråd, som Lena Hallengren hade tillsatt i december förra året. Det verkar så här i efterhand mycket förutseende. Socialministern skulle få ett råd som, enligt regeringsbeslutet den 17e december skulle hjälpa  socialministern. Hon gjorde då följande uttalande:

Sverige får en allt äldre befolkning. Det är positivt men innebär också stora utmaningar för välfärdssamhället. Det kan till exempel handla om hur framtidens äldreomsorg bör utformas och om hur äldre kan fortsätta vara friska och hur allvarliga sjukdomar kan förebyggas. Därför är jag glad att vi nu får ett äldreforskarråd som kan bidra i detta viktiga arbete. (min markering)

Tisdagen den 17e mars kallade Lena Hallengren till ett möte med Äldreforskarrådet. Det ställdes in, pga Corona-pandemin. 

Var det inte just den frågan, som var högaktuell då, som Rådet borde ha diskuterat?

Fyra dagar senare publicerade 14 äldreforskare, inklusive några från Äldreforskarrådet, en artikel i Aftonbladet: “Testa äldrevårdens personal – varje dag”

Ledamöter i rådet vädjade senare om ett nytt möte, vilket hölls en månad senare, den 17 april, via videolänk. Därvid lovade departementet att komma tillbaka, men detta har inte skett. Trots att allt talar för att de deltagande i mötet var mycket kritiska.

Idag intervjuades Lena Hallengren i Morgonekot i dag. Hon påstod att det inte funnits tid under våren att starta Äldreforskarrådet. Så här uttryckte sig socialministern:

“Att dra igång en sådan äldreforskargrupp hade inte varit möjligt”

För mig är hela detta hanterandet av “Äldreforskarrådet” mer än anmärkningsvärt. Man får lätt intrycket, men det måste vara fel, att regeringen ville inte lyssna till vad vetenskapen hade att säga för att rädda de äldre ifrån att drabbas av covid-19.