Nu när det gått drygt 25 år efter Berlin-murens fall är det intressant att se vad som fungerar. Frågan har varit om snabba radikala förändringar av systemet har givit bäst resultat. Eller om en gradvis reformarbete har varit framgångsrikare. Det har Cato Institute i USA analyserat, och resultatet är mycket klart.
Tidiga och snabba reformer har varit klart bäst. Det gäller både om man ser på de rent ekomiska framgångarna som de sociala, enligt FN:s Human Development Index. Men inte bara är Big-Bang länderna mest framgångsrika. De gradvisa länderna uppvisar dessutom en negativ utveckling förutom att de inte varit framgångsrika.
De “gradvisa länderna”, om vi får kalla dem så, har uppvisat mycket mer av korruption och dessutom har den ekonomiska eliten tagit ett grepp om den politiska klassen, och oligarker har blivit dessa länders mycket tveksamma indirekta styresmän. Eller bara integrerade i den politiska sfären.
De länder som varit mest framgångsrika, och är Big-Bang-länder:
- Estland
- Lettland
- Litauen
- Tjeckoslovakien
- Polen
- Slovakien
Ett land började med Big-Bang, men avbröt sedan, under Potins ledning, denna snabba förändring helt plötsligt; Ryssland. Och ekonomiskt har det sedan gått allt sämre, med fallande oljepris, ökade militära utgifter och avsaknad av strukturella ekonomiska reformer.
Den synnerligen intressanta Cato-rapporten heter “25 Years of Reforms in Ex-Communist Countries“. Den ger många belägg för den utveckling som jag har kort sammanfattat här. Ett 50-tal källhänvisningar finns i den 26-sidiga rapporten.