Entreprenörskapsforum hade verkligen lyckats sätta ihop ett program som var spännande med tre ministrar och en Finansminister-kandidat. Det märktes på deltagandet, som bl a inkluderade Prins Daniel. Ett referat kommer E-forum att lägga ut på sin hemsida, så här vill jag bara ge några guldkorn från presentationer och debatter, som blev ovanligt fräscha. Det berodde nog mycket på moderatorn Mia Adabas skicklighet. Hon lyfter de riktiga frågorna och låter inte paneldeltagarna komma undan, men på ett snyggt sätt.
Med socialdemokraterna vid makten, så kommer den nya regeringen höja innovationspolitiken till hösta politiska nivå, sa Magdalena Andersson. Stefan Löfven blir ordförande i ett Innovationspolitiskt Råd. Kan detta bli blocköversridande, frågade en twittrare. Frågan gick till Peter Norman: Kan Du tänka Dig att sitta I Stefan Löfvens Råd?, om Du blir tillfrågad? “Absolut”, svarade Peter Norman, utan att tveka en sekund.
Annie Lööf underströk att personal-optioner är “väldigt väldigt viktiga”. Bra, säger jag igen. Men varför tar det så lång tid att gå från ord till handling? Detta, den politiska långsamheten, var något som kom fram i flera diskussioner. Lööf lyfte för övrigt fram Världsbankens rapport, som ett viktigt underlag för att förbättra företagsklimatet. Hon ville dock inte erkänna den skarpa kritik som Världsbanken framfört. Där verkade Anders Borg, på presseminariet, lite mer öppen. Även om även han i måndags var i en viss försvarsposition. Undra på.
Annie Lööf sa för övrigt igår att OECD-analysen från 2012 av vårt innovationsklimat hade varit en “blåslampa” för hennes arbete med innovationsstrategin. Senare diskuterades vad som blivit av denna strategi. Har den blivit genomförd? Nej tyckte de flesta, inte mycket verkstad sa Pontus Braunerhjelm, Klas Eklund och Magnus Henrekson i kör, men vi för väl ge frågan lite mer tid, var det diplomatiska tillägget. Annika Lundius från Svenskt Näringsliv var inte så finkänslig, utan menade att det som gjorts passade i vitrinskåpet. Näringsdepartementets Per Engström, som satt i publiken, kontrade med att “Jag upplever inte att jag arbetar i ett vitrinskåp”.
Jan Björklund hade en lite annorlunda framtoning vid seminariet än vanligt. Han gick igenom ett tiotal myter om forskning och innovationspolitik, som var riktigt slående. En myt: “Sverige är inte en industrination”. Vi skall inte syssla med industrin, utan vi tillhör det postindustriella samhället, tillhör den myten. Björklund betonade att Sverige fortfarande är en tung industrination, och skall så förbli.
Det kom fram mycket mer, och jag får anledning återkomma, men än en gång hänvisar jag till E-forum, som i nästa vecka lägger ut ett referat på hemsidan
Olof, Du har rätt i att det är få som ser vad som händer på det regionala planet, men där sker i tysthet ganska mycket. Det har vi sett i IVA-projektet “Innovationskraft Sverige”, inte minst under ledning avJohan Carlstedt.
Varför inte fånga upp Jan Björklund, och inbjuda honom att se RISE-verksamheten och instituten?
Missade tyvärr småföretagsdagarna så bra med dina guldkorn Håkan. Vad gäller dem så är det positivt att ett eventuellt innovationspolitiskt råd kan bli blocköverskridande så man kan hoppas på kontinuitet.
När det gäller Innovationsstrategin brukar jag hävda att den haft störst betydelse på den regionala nivån, det ser vi från RISE-instituten flera tecken på. Och det kanske inte kommentatorer som Braunerhjelm, Eklund och Henrekson ser.
Till slut befriande att Jan Björklund inser att Sverige är en industrination. Kanske vi kan vänta oss lite mer uppskattning för institutssektorn som är betydelsefull för kompetensförsörjningen. Hos oss finns drygt 2000 erfarna industriforskare, brukar placera oss bland de 10 främsta i jämförelse med forskningsintensiva företag.