Per Kedland skrev en debattartikel på svd.se i helgen, men den väckte så stor uppmärksamhet att SvD valde att i måndags låta trycka “Jag är läraren som har gett upp” i sin pappersutgåva. Bra! I går tog Studio Ett i P1 upp artikeln och i morse SVT frågan. I korthet går den ut på att den svenska skolan saknar disciplin och därför orkade inte Kedland fortsätta.

Läraren Kedland hade följande huvudbudskap, med sin egen text:

Min grundinställning har alltid varit att alla elever är lika mycket värda, alla har rätt till tysta klassrum för att kunna lära sig så mycket som möjligt. Därför lade jag alltid ner mycket tid, speciellt i början när de kom från grundskolan, för att få ordning och reda i klassen. Något som alla elever i klassen och jag hade glädje av under följande tre år. Allt fokus låg på undervisning och att ge eleverna självförtroende för att därefter få ett arbete eller fortsätta studera.

Men nu orkar inte Per Kedland längre. Mordhotad av en stökig elev valde han i somras att säga upp sig. Så här skriver Kedland i artiklen:

Det gjorde att bägaren svämmade över och jag sa upp mig. Några kollegor stöttade mig, andra reagerade uppgivet. Rektorn agerade professionellt enligt de lagar och regler som finns, men eleven fortsätter att härja och förstöra för andra i skolan. Läraren slutar – svenska modellen.

Vår nya gymnasieminister Anna Ekström reagerade snabbt och rätt, tycker jag. Hon konstaterade att det Kedland beskriver är “oroväckande”. Och så bad hon honom komma tillbaka till undervisningen. Men det orkar han inte. Hoppas att Anna Ekström går vidare och söker tar hjälp av en lärare som av alla tycks värdesätta högt (Bortsett ifrån de som vill störa ut skolan och dess elever)

Skolan, och särskilt den grundläggande skolan, är avgörande för individens utveckling. För vårt välstånd och ekonomiska utveckling. Därför måste vi – Sverige – ta fatt i detta problem nu, snabbt och resolut. Bloggade om detta för några månader sedan, när skolkommissionen kom med sitt delbetänkande.

Då tyckte Anna Ekström, ordförande i kommissionen, som nu är gymnasieminister, att jag överdrev disciplinproblemen. Men det är utmärkt att hon nu förstått problematiken. Det måste även Skolkommissionen göra.

En viktig fråga är pedagogiken, när väl ordningen är återställd i klassrummen. Den ansvarige för flumskolan på 90-talet har gjort avbön. Intressant. Men det dog ut ganska snabbt. Bakgrunden är enhetsskolan som tog sin början redan i mitten på 1950-talet. Ansvarig var den store entusiasten av DDR, Stellan Arvidsson. Hemskt, och ett stort ansvar, som egenligen skulle behöva en försoningskommission. Men först måste kunskapsnivån höjas, utan dröjsmål, både i grundskolan och i den högre utbildningen