Lagförslaget om Vinster i Välfärden lades på riksdagens bord igår.
Hur kan en regering lägga fram ett förslag, oavsett ämnesområde, som är så underkänt av i stort sätt alla? En liten lista skadar inte. Så här säger ett antal remissinstanser:
- Riksrevisionen säger att förslaget är rättsosäkert
- Kommerskollegium ifrågasätter allmäninstresset
- Ekonomi-styrningsverket anser underlaget för bristfälligt
- Statskontoret saknar underlag för att bedöma nyttan.
- Lagrådet anser att förslaget på alla områden har ett ofullständigt beslutsunderlag
Regeringen lanserar förslaget i gårdagens Aftonbladet. Det är kanske typiskt att man väljer AB, som läses av vänstern, men kanske inte så många av övriga partiers kärnväljare. För något värre får man leta efter. ”Vinstjakten ska bort – nu går vi till riksdagen”. Det är Ardalan Shekarabi, som frontar för regeringen och Vänsterns Ulla Andersson skom sätter sina namn under artikeln. Det räcker att läsa första meningen, som är hur nedsättande som helst mot alla välfärdsföretag:
Att vinstdrivna skolor kan tjäna pengar på att hålla nere kvalitet, driva på segregation och betygsinflation, och samtidigt göra obegränsade vinster riskerar att slå sönder tilliten till vår välfärd
När man läser en sådan här artikel kanske man inte ser skogen för bara träd. Men läs denna första mening noggrant. Den säger:
- Att välfärdsföretagen har dålig kvalitet
- Välfärdsföretagen tjänar pengar på den dåliga kvaliteten
- Välfärdsföretagen driver på och ökar segregationen
- Friskolorna driver på betygsinflationen
- Välfärdsföretagen gör obegränsade vinster
- Välfärdsföretagen slår sönder tilliten till vår välfärd
Så mycket står det i denna enda mening. Tänk på alla 1000-tals företag och skolor som berörs av dessa omdömen! Och alla vi andra. Detta är ju snudd på förtal.