Nja, snarare om en halv pudel. Det jag åsyftar är finansminister Magdalena Anderssons artikel i Dagens Industri idag. “Vi stoppar exitskatten“, skriver hon.

Det är säkert en reaktion på kritiken mot själva exitskatten, men kanske framför allt på den kritik som Dagens Industri förde fram för precis en vecka sedan i en ledare “Hur blev Magdalena Andersson en vänsterpopulist?” För egen del, när jag bloggade om ledaren, så förespådde jag en reaktion från finansministerns sida. Där tog jag upp hennes medverkan till “Självmål Sverige”, som Nordbankens flytt till Finland innebär.

Det kanske inte är så många som tänkte på hur lågmäld kritiken mot Nordea var när flytten faktiskt skedde, på bolagsstämman för snart två veckor sedan. Det gällde både finansministern och statsminister Löfven. Bäst uttryckte nog LO-basen detta:

Marknaden får styra, anser LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Han vill inte pressa institutionerna att rösta nej till Nordeas flytt från Stockholm till Helsingfors.– De måste göra en marknadsmässig bedömning av flytten

Det säger LO, som tidigare hotade med att flytta allt från Nordea och ville skrämma banken till lydnad, för att den skulle stanna i Sverige. Men sans och måtta samt självransakan tog över. Gör man i stundens ingivelse ett medvetet självmål kan man inte skylla på andra.

Vad säger finansministern i sitt inlägg i DI idag? Varför drar man tillbaka ett förslag, exitskatten, som Magdalena Andersson välkomnade från början och som hon lät skicka ut på remiss? Som för övrigt nu är slutförd. En tung röst var säkert Stefan Perssons brev till regeringen i ämnet, för han håller normalt en väldigt låg profil. Det skäl finansministern själv lämnar nu är att problem uppstår vid generationsskifte, och därför ingen exitskatt. Hon ser dock fortfarande ett problem med att pengar kan läcka ut från Sverige. Den sk10-årsregeln hänvisar hon till, men säger samtidigt att det ska ske i dialog med företrädare för det svenska näringslivet.

Finansminister om betydelsen av landets företagare ser ut så här i dagens tidningsartikel:

Sverige är en liten öppen ekonomi som bygger sitt välstånd på handel och export. En av grundstenarna i den svenska modellen är ett konkurrenskraftigt och dynamiskt näringsliv som har goda förutsättningar för investeringar och export.

Men Magdalena Andersson och regeringen behöver gå mycket längre, det skrev företagaren Sven Hagströmer, också i Dagens Industri, i lördags:“Företagare borde hyllas”, menade han.

Nog märker man ett viss tillnyktrande. Men så har vi vinststoppet för välfärdsföretagen. Bli inte förvånad om regeringen, efter blivit nedröstad i riksdagen, säger att man vill gå andra vägar. Det blir då ingen het fråga i valet. Det blir Västerns Jonas Sjöström som visar upp sin hets mot privata företag.