Den 26 november skickade rikspolischefen en 5-sidig skrivelse till regeringen, med Justitiedepartement som mottagare. Den var offentlig och innehåller en svidande kritik mot regeringens sätt att sköta de frågor berör kriminaliteten i utsatta områdena. Först i måndags fick jag reda på denna skrivelse när Dagens Industri hänvisade till den i en ledare. Men, var har alla redaktioner runt om i landet gjort? Tyckt att frågan var ointressant eller bara sovit?
Inledningsvis säger Rikspolischefen att polisen inte kan bryta utvecklingen på de utsatta områdena. Så underförstått har utvecklingen blivit sämre, den har blivit “djupt oroväckande”, enligt skrivelsen. Därför ber man nu regeringen, i diplomatiska ordalag, att åtgärda ett stort antal frågor. Den 5 sidor långa framställningen är fylld med frågor som regeringen inte åtgärdat. Och, jag ska här bara ge en kortare redovisning. Skrivelsen finns här.
Först ska tilläggas att Rikspolisen påpekar att “Bakom varje person som dödas eller grips och döms till fängelse finns ett tiotal/femtontal som vill ta dennes plats”. Läs och begrunda. Potentialen är 10-falt. Det betyder att läget är väsentligt sämre än man kan ana. Och politikerna har suttit med armarna i kors i drygt 20 år. Inte undra på att folk blir rasande och SD växer.
Sedan påpekar rikspolischefen att “Även polisen i sig utgör en måltavla”. Bostäder, polisbilar och polishus utsätts för attentat. Min fråga är: Hur har politikerna kunnat detta bara löpa vidare, så att polisen återigen måste skriva och begära åtgärder. Sedan säger Rikspolischefen: Denna utveckling måste bryta.
Trots att polisen gör mycket idag, så är läget så här, enligt Rikspolischefen (läs ordentligt): “Även om fler grips, häktas och döms, så minskar inte den grova brottsligheten. Tillväxt och återväxt i de kriminella miljöerna är ett av de grundläggande problemen”.
Polisen får lägga så stora resurser på skjutvapenvåldet att den har “svårt att hinna med att utreda annan brottslighet”, enligt skrivelsen.
Övriga samhället måste också ställa upp. Så därför föreslår Polisen:
- Kriminalvärden – hur hantera barn som begår brott
- Migrationsverket – hur förhindra att nyanlända blir kriminalitet
- Skatteverket – hur förhindra missbruk av folkbokföringen och flera identiteter
- Tullverket – hur bekämpa internationella brottsnätverk
- Brottsförebyggande rådet – hur förhindra tillväxt i de kriminella miljöerna
- Kommunerna – åtgärda barn under 15 år som begår brott och dygnet runt verksamhet
- Privata fastighetsägare – kameraövervakning och kontroll över sina hyresgäster
Författningsändringar, dvs ny och förstärkt lagstiftning behövs. Den nuvarande är inte tillräcklig på följande områden enligt Polisen:
- Kontroll av personer, fordon och lokaler
- Kameraanvändning vid spaning
- Vapenlagstiftningen
- Biometriska uppgifter
- Påföljdssystemet
Vad säger det ovanstående? Jo, att ännu har inte regeringen tillsammans med riksdagen beslutat om de åtgärder och de lagar som behövs för att effektivt bekämpa gängkriminaliteten. Under de många år (mer än 20 år) som kriminaliteten i utsatta områden, med narkotika, skjutningar, och mord blivit allt värre, så har politikerna – oavsett färg – inte fattat de beslut eller gjort de insatser som behövs. Så det är där ansvaret ligger..
Igår redovisade Sveriges Radio att polisen i Stockholm inte utreder bedrägeribrott, för man hinner inte. Bedrägerier utreds inte på grund av resursbrist hos polisen.
Idag skriver Dagens Nyheter på ledarplats om Rikspolischefens skrivelse till regeringen. Där påvisar man att gängkriminaliteten inte alls håller tredjeman utanför, det är tvärtom – alla berörs.
Svenska Dagbladet redovisar i en stor artikel idag att en passkontrollant gjort dataintrång i polisens spaningsregister, som kan ha medverkat till två mord. Men lagstiftningen är så svag att brottet betraktades som ringa och påföljden blev ett strafföreläggande. Hur många år ska det dröja till att minimistraffet för detta typ av brott blir minst två års fängelse, så att häktning kan ske?