För Sveriges innovationspolitik är ombildningen ett klart steg framåt. Detta säger jag säger jag baserat på mitt bloggande, som gjort att jag följt tillväxtpolitiken ganska noggrant. Därmed har jag inte sagt att allt är frid och fröjd, och jag ska peka på några sådana inslag också

Vi får en Utrikeshandelsminister, Ann Linde, vilket är bra för såväl svensk export som kräver en fokusering  och många utlandsresor. Mikael Damberg har haft utrikeshandelsminister-rollen tillsammans med närings- och innovationspolitiken och de statliga bolagen. Han har inte kunnat koncentrera sig tillräckligt på något, utan tvingats missköta allt. Nu kommer Mikael Damberg att kunna visa vad han går för, och då kan förväntningarna vara stora.

Därtill kommer att Damberg fått Carl Rosén som ansvarig för de statliga bolagen, som innebär en klar avlastning och förstärkning. (Där behöver göras mycket mer). Samtidigt kommer Damberg ha tid att träffa sin personal på Näringsdepartementet. När en medarbetarundersökning var klar för ett par månader sedan, som visade urusla resultat, så hann Damberg inte vara med på medarbetarmötet där en stor del av de 500 anställda var närvarande.  En kvinnlig enhetschef sa ifrån vid mötet: Det är ledningen det är fel på när mer än hälften av de anställda inte känner samhörighet med sitt arbete.

Sverige slipper i framtiden att företrädas utomlands av en statssekreterare, Oscar Stenström, som varit den informella utrikeshandelsministern, men utan ställning. Som deputy minister har han bara fått möta andra på den nivån, vilket inte är bra. Nu får vi en riktig minister, som dessutom har tid att offra de 200 dagar av resande som krävs. Det betyder givetvis inte att andra ministrar inte ska resa utomlands och göra insatser för Sverige. Det har varit Mikael Dambergs argument när han och jag diskuterat frågan: Bättre med 24 utrikeshandelsministrar än bara en enda. Nu kan det bli både ock. Och Damberg hinner med sina andra uppgifter.

Sedan har vi digitaliseringen som Peter Eriksson blir ansvarig för. Han tar han över både Kaplans del och Dambergs. Och det slipper bli stridigheter mellan statsråden, som det tidigare var. Peter Eriksson drev som kommunalpolitiker Kalix fram till att bli etta på digitalisering, det hette IT på den tiden. Sedan har vi bostäderna som är ett av landets värsta problem, Dem kommer Peter Eriksson att tackla på ett kraftfullt sätt, om jag känner honom rätt.

Dessutom verkar det som om prestigen släppt när det gäller att hitta enkla jobb för outbildade. Där får både Mikael Damberg och Karolina Skog direkta uppdrag, och även etableringsminister Ylva Johansson; validering och utbildning samt snabbspår. Därtill får Baylan uppdraget att integrera och samordna.

Dåligt? Kan Ardalan Shekarabi driva fram digitaliseringen i offentlig sektor? Kommer Baylan kunna utveckla våra socialt utsatta områden? Ligger inte inrikesminister Ygeman bättre till? Hur blir det med innovationspolitiken? Här får nu Damberg mer tid att driva denna fråga med sina andra statsrådskamrater. Något som medarbetarna klagat på tidigare. Läs OECD, Mikael Damberg, vill jag säga.

Alla som läser min blogg vet att jag ger positivt kritik, vilket betyder att jag ser möjligheterna. Därför blir jag förvånad över alla negativa och nedsättande kommentarer.. TV4 gav lite andra tongångar. Om jag hörde rätt så angav Stefan Löfven en mer proaktiv och förutsättningslös inställning till flera problemområden och utmaningar. Observera att jag fokuserar mig på innovationspolitiken och ekonomisk tillväxt.