Den svenska regeringen missar innovationspolitiken, det drastiska omdömet kom professer Charles Edquist med på DN-debatt i onsdags. Som en av Sveriges främsta innovationsforskare, tidigare chef för CIRCLE i Lund, väger hans omdöme tungt. Det skall bli intressant att se vem – om någon – som tar upp den kastade handsken. Det borde vara antingen statsministern eller näringsministern.
Vad säger då Enquist? Det finns ingen sammanhållen innovationspolitik, och där har han absolut rätt, tycker jag. Och många med mig. Edquist tar vidare upp regeringens innovationsstrategi, som Annie Lööf presenterade i höstas. Den är inte konkret – inga uppföljningsbara mål – och tar bara kort upp, på två sidor, hur strategin skall genomföras.
En helhetlig innovationspolitk behöver utvecklas, påpekar Edquist vidare. Innovation handlar inte bara om grundforskning, som många tycks tro. Det handlar också om grundläggande utbildning, efterfrågefaktorer (som innovationsupphandling och kravställning), skapande av nya organisationer (till exempel stimulans av entreprenörskap eller policyorganisationer), interaktivt lärande mellan organisationer, framtagning av nya regelverk (till exempel för patent), kuvöser till stöd för helt nya företag och riskkapital för innovationer. Allt enligt Edquist, och jag håller med om mycket, även om de generella villkoren måste betonas, och här kommer ägarskatterna in som viktiga.
Sedan understyker Edquist att innovationsupphandling är en angelägen fråga. Men det är många fler politikområden som berörs. Dit hör regionalpolitiken, utbildningen, infrastrukturen, forskning och till och med försvarspolitiken. Det räcker exempelvis inte bara att fördubbla Vinnovas resurser, menar Edquist. Regeringen måste ta kommandot på hösta nivå, med ett Innovationspolitiskt råd, som leds av statsministern, vilket OECD föreslagit.