Ända sedan Pandemin slog till i Sverige i mars förra året har den svenska regeringen kommit med gigantiska stödpaket. Men redan från början stod det klart att finansdepartementet och näringsdepartementet inte hade de kunskaper som behövdes för att göra dessa stöd så att de passade företagen som behövde. I andra länder tog regeringarna hjälp av experter och sakkunskap. Under det gångna året har jag givit konkreta exempel i mina bloggar om hur regeringen borde göra, men förgäves. Nedan ett urval av dessa bloggar. Regeringens stödpolitik till företagen kan sammanfattas så här:
- Stöden är gigantiska – regeringen vill ge intryck av att verkligen hjälpa landets företagare
- Stöden är dock så komplicerade att få företag förstår hur stöden fungerar.
- Att ansöka om stöd till företaget är komplicerad, byråkratisk, särskilt för de mindre och medelstora företagen
- Utbetalningen av stöden sker först efter månader, långsammare än i andra länder
- Förlängning av stödinsatserna sker sedan det gamla stödet upphört – framförhållning saknas
- Bevis på att stöden är byråkratiska, långsamma och ibland felriktade finns i att anslagna belopp inte utnyttjas.
Här några illustrativa bloggar:
Får endast läsas av Magdalena Andersson
Fungerar de svenska stödsystemen för våra företag?
I lördags uppmärksammade Dagens Industri den utsatthet som många företag lider av nu. Detta i en debattartikel “Konkursvåg hotar *Sverige”. Skriven av Mårten Blix, fil dr i nationalekonomi och professor Magnus Henrekson, båda vid IFN.
Finansutskottet har också tagit upp problemen och har nu fått riksdagen med sig för krav på “mer träffsäkra krisstöd för företag”. Även om detta berör en liten del av stödprogrammen i riskdagen
Även näringslivets organisationer, inte minst Svenskt Näringsliv, borde säga till så att det hörs och förstås. Nu kör man snällhetens princip, säger rätt saker, men så lågt och försiktigt att statsråden inte kan bli upprörda.