När jag läste Dagens Industris intervju med statminister Fredrik Reinfeldt i går blev jag lite konfunderad. Enligt honom måste samhällsproblemen lösas med nya förslag. Viktigast är att “skapa jobb och hålla ordning på ekonomin”. Det låter defensivt, tycker jag, även om stabiliteten är självklar och jobben önskvärda.  Varför skulle Du inte, Fredrik Reinfeldt, när Du talar i Almedalen på tisdagen, kunna vara proaktiv och visionär? Varför inte säga så här:

”Vi står idag inför stora globala utmaningar. Det finns inga gränser längre som skyddar oss från konkurrens. Därför måste Sverige både vara konkurrenskraftigt och attraktivt. Vårt land måste vara bäst eller bland de bästa. På alla områden. Vi söker svaren på dessa utmaningar både genom en Nationell Innovationsstrategi, som redovisas i höst, och en Framtidskommission, som redovisar sitt arbete våren 2013. Regeringen är alltså beredd att ta ledningen i detta viktiga arbete för nationens framtid.

Skall vi få en uthållig ekonomisk tillväxt i vårt land är det som tidningen The Economist utropade i våras: “It is innovation, stupid”. Vi måste utnyttja vår kreativitet och vara innovativa och förnya oss på alla områden. Både i det privata näringslivet och i den offentliga sektorn.

För att åstadkomma denna satsning på forskning och innovation i bred mening, tillsammans med en stor infrastruktursatsning, sitter vi gärna ned med oppositionen och ser om vi kan komma överens. Detta för att få en långsiktig satsning, som inte står och faller med kommande val. Jag är glad över att Stefan Löfven talat om en blocköverskridande överenskommelse. Nyligen har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet i en debattartikel tagit upp samma tankegångar.

Att jag välkomnar en sådan här bred uppgörelse betyder inte att jag tror det blir lätt att komma överens, men vi måste försöka. Vi ser i Europa nu att utan gemensamma tag kan vi inte där lösa den ekonomiska krisen. Här i Sverige är det inte krisbekämpning det gäller, utan en satsning för att bygga ett dynamiskt och innovativt Sverige. Och det måste vi försöka göra tillsammans. Då slår vi vakt om välfärden och då kommer de nya jobben.”

Min refletion är att denna ambition inte innebär att politiken tar över sådant som andra sköter bättre. Det innebär däremot att statsministern och regeringen intar den ledarroll som ingen annan kan fullgöra.