I går tillträdde Carola Lemne som VD i Svenskt Näringsliv. En artikel i Dagens Industris senaste Weekend ges en god och intresseväckande bild av Carola Lemne. Men, samtidigt har ett antal professorer i Uppsala och annorstädes skadat sin egen självständighet. De påstår nämligen på fullt allvar att det inte går att förena VD-skapet i en näringslivsorganisation med ordförandeskapet i en universitetsstyrelse.

Låt mig illustrera professorernas inkrökta perspektiv med ett citat från professor Alexandra Waluszewski i Aftonbladet den 3 maj: ”Är du ordförande för Svenskt Näringsliv ska du i varje samhällsfråga agera utifrån företagens perspektiv. Är du ordförande i universitetsstyrelsen är det Uppsala universitets intressen och oberoende du ska försvara”. Vill Du se hela det introverta resonemanget, så läs Academic Rights Watch i frågan. Skrämmande.

Rent allmänt kan sägas att med detta inskränkta resonemang så skulle man aldrig kunna engagera sig i två olika verksamheter. I stället är det ju så att man skall veta vilka intressen man hävdar i olika kapaciteter. Det kan givetvis ibland vara knivigt, och om intressekonflikten är för stor, måste man anmäla jäv. Universiteten verkar, om man får tro de argumenterande professorerna, för att helt och hållet hävda den akademiska inaveln. I stället måste universiteten öppna upp sig mot omvärlden, vilket inte betyder att  den akademiska forskningen skall styras, men den skall infogas i samhället.

Därför behöver vi få självständiga universitet med autonomi. Gärna stiftelser med äganderätt och egen kraftfull ledning, baserad på ekonomiska resurser (endowments). Med professorer som har förmåga att se till olika intressen och inte bara till sin egen forskning.