För en vecka sedan,den 16/8, skrev Dan Andersson i DI om statens betydelse för innovation.”Staten behövs för innovation“. Skribenten har varit chefsekonom på LO och statssekreterare på Näringsdepartementet. Det inlägget har drunknat i valrörelsen med sitt fokus på våra hjärtan och välfärdsvinsterna.

Artikeln är väl värd att läsa, och budskapet passar i valdebatten, men ingen verkar förstå detta. Jo, väljarna gör nog det, men de läser inte Dagens Industri, åtminstone inte den stora skaran. Se NESTA:s undersökning i England, som visar att väljarna förstår innovationens betydelse , men inte politikerna.

Sverige håller på att förlora sin position som innovationsland, påpekar Andersson och illustrerar med att såväl exporten av läkemedel som elektronik har gått ned jämfört med andra rika länder.Sverige är också sämre när det gäller patentkvalitet och publicering i framstående vetenskapliga publikationer. Detta enligt OECD. Dan Andersson tar också upp konkurrenskraft kontra utvecklingskraft, Erik Dahméns paradfråga.

Det bör dock tilläggas att kritiken mot såväl Moderaterna och Centern skjuter över målet. Särskilt Annie Lööf har främjad insatser för innovation och Anders Borg har satt igång Entreprenörskapskommittén. Däremot har det dröjt med insatserna, och allt politiskt beslutsfattande tar alldeles för lång tid i Sverige.

Till sist: Marianna Mazzucatos bok “The Entreprenurial State” hänvisar Andersson till. Det vill jag också göra – igen. Bloggade om den för ett år sedan, och nu tycks den ha slagit igenom. Den 30 september håller Vinnova och Entreprenörskapsforum ett seminarium med henne.  Anmäl Dig nu, om Du vill gå, för det blir nog utrymmesbrist.