Förra våren lovade statssekreteraren i Utbildningsdepartementet Peter Honeth att den kommande Forsknings- och Innovationspropositionen skulle utarbetas i “en öppen och transparant dialog”. (Men på hemsidan finns inte ens en möjlighet till ensidig dialog, se själv) Förra året i Almedalen, på Vinnovas seminarium, frågade jag om Honeth menade vad han sagt. Svaret var nej, processen skall vara hemlig från Utbildningsdepartementet sida. Men omvärlden skall var öppen och tala om vad den vill….Men på hemsidan finns inte ens den möjligheten.
Samtidigt som Honeth sa detta utlovade dåvarande statssekreteraren hos Fredrik Reinfeldt, Per Schlingman, att alla regeringens processer skulle bli öppnare. Därtill: Lovat är lovat, bäste Peter Honeth. I Almedalen gör Diu 13 olika framträdanden under tre dagar med början på tisdagen den 3 juli. Då har Du möjlighetet att säga: Vi från regeringen tänker oss innovationsprogram på dessa områden. De utformas efter följande riktlinjer. Vi har tänkt oss följande struktur när det gäller samverkan mellan Akademi, Institut och Näringsliv Detta anser vi var institutens roll och dessa uppgifter skall inkubatorerna lösa. Det är så Du bör närma Dig Almedalen nästa vecka. Om Du håller Ditt ursprungliga löfte.
Finns det någon anledning, om man ser dett rent objektivt, varför regeringen skulle hemlighålla sina kommande förslag? Det är ju inte fråga om något nytt samarbete med Saudi Arabien, vad jag förstår. Och tankar om det som skall bygga Sverige vidare, som en innovativ och attraktiv nation, kan ju inte förlora på att alla aktörer får göra sin stämma hörd. Och reagera på tankar om det som skall komma i framtiden.
Bäste Peter Honeth: Du kan redan före Almedalen nyttja möjligheten och exempelvis här på min blogg kommentera och säga vad Du tänker göra. Om Du fortsätter det hemliga spåret bör Du berätta varför. Tala om också varför det är så svårt för Näringsdepartementet att få en dialog med Utbildnimgsdepartementet. Varför ni inte ens inom regeringen är öppna med era tankar och kommande förslag.
Den ansvarige ministern, Jan Björklund, är i Almedalen bara en dag, torsdagen den 5 juli för att deltaga i regeringens sammanträde på förmiddagen och hålla sitt partiledartal på kvällen. Varför inte utnyttja övriga delen av torsdagen till den öppna dialog som alla väntar på. Säg också gärna till Din statssekreterare att engagera sig i en öppen, transparant dialog om den kommande forsknings- och innovationsproppen.
Att bygga Sverige med en kraftfull forsknings- och innovationspolitik är inte bara viktig, utan en fråga för många. En avgörande fråga för framtiden, dessutom.
Den envisa strid IVA och Håkan Gergils tar för en bättre innovationspolitik är nödvändig och välkommen. Eftersom jag har en bakgrund inom politikområdet som gammal statssekreterare i industridepartementet, direktör i EU och IT-utvecklare vill jag bidra med ytterligare bränsle till den pyrande brasan.
En hög arbetslöshet har börjat bita sig fast i Sverige och den internationella miljön kommer att bli allt tuffare framöver. Den globala ekonomin har sprungit ifrån nationalstaterna, för att citera Habermas. Det är hög tid att skärpa innovationspolitiken, men också företags- och sysselsättningspolitiken. Det kommer inte att bli lätt, ty heliga kor måste slaktas både till höger och vänster.
Den första kon till slakt är att marknaden är som mest innovativ om den lämnas till sig själv. Denna tveksamma idé har Sverige i politisk enighet försökt tvinga på de misskötta ekonomierna i södra EU, och den verkar ha präglat den nuvarande regeringens första tid. Men det finns inget empiriskt stöd för tanken. Tvärtom finns det många exempel på hur en sådan laissez-faire politik har misslyckats. Det mest slående exemplet är avvecklingen av planekonomin i Sovjetunionen, men det finns många fler.
Sanningen är att inte bara företag utan också länder konkurrerar. Länderna konkurrerar inte minst genom sin infrastrukturpolitik, utbildnings- och forskningspolitik, företagspolitik och som betydande köpare. Världshandelsorganisation, WTO, har lagt fast en linje i sanden. Länderna har frihet att stödja innovationsprocesserna fram till och med den första kommersiella serien av en ny produkt och tjänst.
USA har varit det land som under den senare delen av 1900-talet varit mest framgångsrikt när det gäller att använda offentlig upphandling för att driva fram nya innovationer och företag. Behov inom t.ex. försvaret, energiområdet och sjukvård har omvandlats till s.k. förkommersiella upphandlingar och drivit fram företag som IBM, Microsoft och iRobot. Och nu har länder som Kina och Korea lärt sig hur man gör. Sverige, liksom många andra europeiska länder var en gång mästare i grenen. Det är inte bara gruvor och skogen som skapat Sveriges välstånd. Det har också framgångsrika internationella företag som Ericsson, vars storsäljare har drivits fram i symbios med gamla Televerket, SAAB och ASEA (nu ABB) som vuxit genom teknikupphandlingar från försvaret, SJ och Vattenfall. Men de senaste decennierna har väldigt lite hänt och väldigt få snabbväxande företag har kommit till. Och de flesta som skapats inom medicin och IT har sålts ut och driver nu sin forsknings- och utvecklingsverksamhet i länder med en bättre innovationspolitik. Vinnova är på rätt spår i de här frågorna men de behöver mycket kraftfullare stöd från statens sida, både ekonomiskt och institutionellt.
Den andra heliga kon som måste till slakt är att kunskapsekonomin skapar jobb. Vi behöver ersätta civilingenjörer, läkare, sjuksköterskor och lärare som nu går i pension. Och vi behöver fler spetsutbildade forskare inom särskilt medicin och teknik för att stödja innovationspolitiken, men det är en fråga om kvalitet, inte kvantitet. Sanningen är att all verksamhet som har med kunskap att göra kommer att rationaliseras, även t.ex. journalistiken, utbildningen och forskningen. De nya informationsteknologierna erbjuder närmast obegränsade möjligheter att öka produktiviteten. Den nuvarande utbildningspolitiken genom sitt fokus på ”kunskapssamhället”, i flummig mening, styr unga in i arbetslöshet. Det är grymt att låta unga ta upp studielån för utbildningar inom media och kommunikation när vi kan förutse att det går tio utbildade på varje framtida jobb.
Den tredje kon till slakt behöver bli att det skulle finnas ett direkt samband mellan innovation, företag och jobb. Så enkelt är det inte. Ett land behöver exporterande företag för att tjäna in pengar till sin import. Det har Sverige blivit allt sämre på. För några decennier sedan låg vi i toppen på den internationella välfärdsligan. Men vår oförmåga att skapa nya snabbväxande företag och öka exporten på samma sätt som andra har tvingat oss till återkommande devalveringar för att få balans i de utrikes affärerna. Med vårt nuvarande BNP per capita placerar vi oss som ett mediokert EU-land.
Det främsta motivet för en effektiv innovationspolitik är därför att tjäna in mer pengar till Sverige så att vi kan öka vårt välstånd igen. Men det förutsätter också att de nya företag som skapas kan växa i Sverige och för det behövs en mer aktiv företagspolitik. En av hemligheterna bakom USAs framgångar historiskt har varit att de haft en annan småföretagspolitik. Deras gräns för offentligt stöd dras när företagen är mogna för börsintroduktion, d.v.s omkring 2000 anställda. Fram till dess kan de t.ex. få tillgång till riskkapital för att delta i förkommersiella upphandlingar genom riskkapitalfonder, finansierade till 50 % av privata medel och till 50 % av offentliga medel.
För att bli konkurrenskraftiga och för att behålla konkurrenskraften behöver företagen bli effektivare och utnyttja alla de möjligheter till automatisering och robotisering som ny teknik erbjuder. Innovation kommer inte att ha som direkt effekt flera jobb, snarare färre.
Den sista heliga kon till slakt är därför att arbete kan fortsätta att hårdbeskattas. Det som avgör antalet nya jobb är hur de medel som exporten tillför landet cirkuleras in i ekonomin. Det har Anders Borg förstått, medan Stefan Löfvén har ärvt en politik med skygglappar i sysselsättningsfrågan. Även med jobbskatteavdrag styr det nuvarande skattesystemet oss att importera lågprisprodukter i stället för att köpa inhemska tjänster. De nya jobben finns i serviceekonomin och i högst begränsad omfattning i kunskapsekonomin. För att de jobben skall komma till och expertinkomsterna inte cirkuleras ut igen till import krävs en fortsatt omläggning av skattepolitiken. Konsumtions- och fastighetsskatter har mer neutrala effekter än arbetsbeskattning.
Lycka till i Almedalen!
Ulf Dahlsten
Tack Ulf Dahlsten för Dina utomordentliga kommentarer. Instämmer i mycket, men inte i allt. Vi får inte bli merkantilister och bara satsa på export. Vi bör utnyttja det kapitalöverskott vi får till att investera, t ex i infrastruktur. Vi exporterar idag kapital motsvarande 7 procent av BNP, och dessa resurser skulle vi till en del behöva ha hemma för att utveckla landet.
Vad jag absolut vill upprepa är vad Ulf säger om offentlig upphandling. Tänk så viktiga de nationella propgrammen varit! Telia och SJ samt Vattenfall är goda exempel. Vi bör gå ett steg till och utveckla offentlkiga innovationsupphandling. Denna har regeringen och även oppositionen tagit till sig. Det är också en av de frågor som IVA drivit allra hårdast.
Hoppas att Ulf Dahlstens “gamla” departement, nu Näringsdepartementet, tar till sig av den klokskap och erfarenhet som här förts fram.