Förra året så stod den offentliga upphandlingen för hela 823 miljarder kronor, enligt beräkningar, som bland andra Dagens Industri redovisat. Den nya främjande-organisationen, Upphandlings-myndigheten, tycks i sitt arbete med annonsbevakning ha missat 200 miljarder.
Nu ska den statliga upphandlingen få en strategi, något som borde funnits redan innan den nya myndigheten startade. Den fråga som varit i fokus är innovationsupphandling, som skulle kunna medverka till utvecklingen av nya produkter och tjänster. Nu talar man också om funktionsupphandling, vilket kanske är lättare att förstå. Man upphandlar inte ett bullerstaket, utan en bullernivå, på kanske 60 decibel. Hur man kommer dit kan då vara en innovation, En ny lösning som upphandlaren vill betala för.
En rapport i frågan, skriven av professor Charles Edquist, finns på Konkurrensverket – att ladda ned där. Men Upphandlingsmyndigheten har inte tagit med sig denna enda rapport om innovationsupphandling. Varför? För att man inte vill. Den ansvarige,Niklas Tideklev, på myndigheten har sagt att man inte är skyldig att ta över det som finns på Konkurrensverket. (Dra ned gardinen!)
När Upphandlingsmyndigheten startades gav den ansvarige ministern, Ardalan Shekarabi en god färdriktning, med en utläggning om just innovations-upphandling. Den avspeglade sig dock inte i Upphandlingsmyndighetens verksamhet. Det har jag skrivit om tidigare. Och nu håller regeringen på att utarbeta en strategi. Den ska vara klar senast i februari. En styrgrupp arbetar med detta, och där ska innovation framhållas och de synpunkter jag framfört kommer att beaktas, har man sagt.
Men, det har varit två hearings i frågan, som inte tyder på särskilt stora steg i rätt riktning. Vid dessa möten har de offentliganställda dominerat, inte många från privat sektor har deltagit. Men många offentliganställda jurister. Nu ska jag inte klaga på en enda hearing, för det kanske kommer en bra strategi från de ansvariga, när man tagit intryck av mina tidigare funderingar.
Vad som förvånar är att de som håller på med den offentliga upphandlingen tycks sakna historia. För nästan tio år sedan gav Nutek ut en rapport: R 2006:21, som säger det mesta av det som nu påkallas: “Offentlig upphandling som drivkraft för innovation och förnyelse“. Så nya utredningar behövs knappast, möjligen en uppdatering. Eftersom regeringskansliet tycks sakna denna utredning, så skickar utredningens sekreterare in den till Shekarabi och styrgruppen
Konkurrensverket och dess Annex, Upphandlingsmyndigheten, har kommit ut med en rapport som säger att den offentliga upphandlingen 2014 var 625 miljarder, som jag angav inledningsvis: “Siffror och fakta om offentlig upphandling“. Myndigheterna redovisar inte Double Checks sammanställning som visar på 823 miljarder i offentliga uppköp under 2014. Varför? En jämförelse mellan den egna beräkningen, baserad på annonsbevakning, och den privata Double Checks vore välkommen.
Du som vill ha en överblick över vad som hänt fram till Upphandlingsmyndighetens start kan kolla detta blogginlägg. Kravet på deltagare i uppstarts-konferensen att betala 1000 kronor vardera tror jag knappast är lagligt. Den som vill kan gå vidare, jag konstaterar bara att ett antal myndigheter tillsammans skickade in 300.000 kronor till Upphandlingsmyndigheten i avgifter. Antalet privata deltagare var inte stort.
Detta missade jag i min tidigare kommentar.
Här några länkar
Small Business Innovation Research (SBIR)
https://en.wikipedia.org/wiki/Small_Business_Innovation_Research
Tibbetts Awards
https://www.sbir.gov/about-tibbetts-awards
Innovationsupphandling (SOU 2010:56)
http://www.regeringen.se/contentassets/02be66e1ed41452c99fed2c2cf1e29e0/innovationsupphandling-sou-201056
Det eviga ämnet från Forsknings och innovationspropositioner sedan 1980-talet är Innovationsupphandling. Redan då hade många svenska intresserade besökt National Science Foundation (NSF) i Washington och mött Roland Tibbetts. Mannen bakom det synnerligen framgångsrika Small Business Innovation Research (SBIR). 2,5 miljarder USD satsas på mindre företags utvecklingsprojekt årligen inom ramen för SBIR. I synnerhet inom Life Science har uppmärksamheten varit stor. Programmet är en sådan framgångssaga att dess skapare givits erkänsla i form av Tibbetts Awards.
Men vad har hänt sedan dess? Det kan man fråga sig. Håkan Gergils tar upp en utredning från Nutek (rapport: R 2006:21) men den är bara en i mängden. Här två till – Hans Jeppsons Innovationsupphandling (SOU 2010:56) och Uppdrag Välfärds, som heter Varför Upphandlar inte offentlig sektor fler innovationer från 2014. Denna visar hur både Storbritannien och Nederländerna tagit denna arbetsmetod på allvar och lyckats betydligt bättre än Sverige. När Sveriges innovationsupphandlade andel av hela FoU budgeten ligger på 0,4% så ligger Storbritanniens på 1,3%.
Efter 30 års småskaliga försök hoppas vi regeringskansliet, den nya Upphandlings-myndigheten och Vinnova kan vända trenden. Det önskar Sveriges skattebetalare, uppfinnare, innovativa företag och alla dem, som väntat på lösningen av just deras problem. Det är viktigt att påpeka att många entusiaster jobbat med olika former av innovationsupphandling på olika myndigheter och organisationer under denna period. Resultaten har varit goda. Uppbackningen från regeringskansliet synnerligen svagt. Regeringens Innovationsråd kanske kan vända trenden.
Varför har Sverige missat detta tåg så fundamentalt? Är det kanske ytterligare ett exempel på verksamhet, som inte haft någon kraftfull organisation eller lobbyaktör bakom sig? Det finns ju ingen gräsrotsorganisation, som miljörörelsen eller någon företagsorganisation, som gjort innovationsupphandling till sin paradgren. De ackumulerade missade tillväxtmöjligheterna torde uppgå till ett svindlande belopp. Detta är ett utmärkt ämne för studier i forsknings- och innovationspolicy eller i teknikhistoria.
Tack Peter för Dina insiktsfulla kommentarer! Tack också för de länkar som Du anger. Jag skulle verkligen välkomna om politikerna lyssnade ordentligt på just Peter A Jörgensen, som är en av de som allra bäst kan vårt innovationssystem. Och som vet hur man skulle kunna göra detta bättre.
Är allt detta på riktigt??
Går en del av våra skattepengar till detta???
Tyvärr det är verkligen på riktigt.