Nu är det Riksrevisionens tur att starta en undersökning av det statliga riskkapitalet. För ett par år sedan gjorde McKinsey en studie, ett år senare kom professor Per Strömberg på Handels i Stockholm och gjorde samma sak. Båda kom fram till att systemet inte fungerade särskilt väl  En effekt av studierna blev att Innovationsbron gick in i Almi i början på detta år. Nu har regeringen ändrat uppdraget för både Fourier Transform och Inlandsinnovation, vilket är ytterligare steg i rätt riktning. Men mer behövs. DN uppmärksammade den har frågan på ett förtjänstfullt sätt i förra veckan.

Fouriertransform AB bildades i all hast genom ett riksdagsbeslut i december 2008. Bolagets mål var att stärka svensk fordonsindustri, med ett eget kapital på 3 Mdkr. Bolaget inledde sin verksamhet 2009, men VD:n kom inte förrän 2010. Nu har bolaget fått en helt annan uppgift, tyst och i smyg;  blivit ett statligt venture capital-bolag med uppdrag att på kommersiella grunder stärka det svenska industriklustrets internationella konkurrenskraft. Så fondonsindustrien är inte längre i fokus. Bra, säger jag. Men varför har man inte kommunicerat detta, och kanske vore det lämpligt att ändra namn?

Inlandsinnovation är en annan bastard, en skapelse av Maud Olofsson. Efter valet 2010 startade regeringen detta aktiebolag för att bedriva finansieringsverksamhet och annan verksamhet för att främja innovation och företagande i norra Sveriges inland (stödområde A). Det det visade sig inte finnas underlag för en sådan verksamhet, så nu har regeringen ändrat ändamålet här också. I juni i år utökades Inlandsinnovations investeringsmandat till att omfatta de sju nordligaste länen i sin helhet.

Inlandsinnovation hade till och med halvåret 2013 investerat i ägarkapital med totalt 197 miljoner kronor i 20 bolag, lånat ut 222 miljoner kronor och tillskjutit 5 miljoner kronor i form av en förlagsinsats. Nu får man alltså möjlighet att använda betydligt mer pengar, när inte bara Norrlands inland ingår i området som bolaget får investera i. Även detta smyger regeringen med, vill inte erkänna misstagen och tala klartext om vad som sker och vilket misslyckande det varit.

Frågan om hur statens riskkapital, som är på minst 17 miljarder, skall organiseras har varit föremål för utredningar och interna diskussioner i regeringen. Därtill kommer, om man lägger man till sjätte AP-fonden, ytterligare 20 miljarder. Mycket pengar, som skulle kunna få betydligt större effekt om det blev en koncern, tycks Annie Lööf resonera. Jag är för min del tveksam. Tycker i stället att regeringen skall fortsätta förändra, men också utveckla en gemensam web-plats, så att all information blir lätt tillgänglig. En viss konkurrens är nyttig, även i statens verksamhet. Och en koncern i sådana här sammanhang blir lätt en kolloss med stor byråkrati. Varför inte också ta till sig IVA:s förslag om “Fond i Fond”? Här borde Sting komma in som en av många lämpliga mottagare, Capital Sting II, som ännu inte kunnat förverkligas.