Redan i somras stod det klart att Pensionsgruppen sprack i frågan om att reformera AP-fonds-systemet. “Nya regler för AP-fonderna“. Då insåg dåvarande Folkpartiet, med Jan Björklund i spetsen, att det var ett tokigt förslag. I en debattartikel i Dagens Industri sa han detta. Trots att förslaget i realiteten inte längre fanns, för enighet i Pensionsgruppen är ett villkor, så gick regeringen vidare med en remiss till 73 myndigheter och organisationer.

Nu har förslaget helt begravts av företrädare för de fyra stora organisationerna Svenskt Näringsliv, Lo, TCO och SACO. Det skedde i Dagens Industri i form av en debattartikel i går. Redan tidigare, den 5 december, gick Moderaterna ut – också i den alerta tidningen DI – och i en intervju markerade att nu sätter man stopp för AP-fonds-tokigheterna.

I somras gick regeringen ut till 73 remissinstanser. Remisslistan fick jag tag på tidigt i höstas, men den är omöjlig att hitta idag på regeringens icke fungerande hemsida. På denna lägger man inte ut remissvaren, så jag bad att få alla. Det fick jag i form av 10 mail med bifogade filer gällande remissvar. Jag fick dock inte alla, utan bara ett drygt 50-tal, och frågade varför jag inte fick alla. Det gjorde jag den 4 november. Väntar fortfarande på svar. Påpekade också att det ansvariga statsrådet Per Bolund tyckte att remissvaren borde läggas ut på hemsidan. Jag hade talat med honom, men inte heller detta har jag fått någon reaktion på.

Så fungerar regeringens hemsida i praktiken. (Känner mig som en gnällkärring att klaga så här, men nog borde regeringen i digitaliseringens tidevarv kunna sköta sin informationsgivning?)

Så tillbaka till själva AP-fondsförslaget. Det innehåller inte bara politisk styrning av AP.-fonderna utan också nya placeringsregler och ombildning av fonderna. Den Tredje AP-fondens VD Kerstin Hessius har gått ut och krävt att hela förslaget ska läggas åt sidan. Det saknas konsekvensanalys. Och systemet fungerar utomordentligt väl, med bra avkastning och låga kostnader. “Om det inte är trasigt, laga det inte, säger Kerstin Hessius dräpande. Det gör hon i Dagens Industri.

Tänk vad detta dåliga förslag, som ett dussin på Finansdepartementet ägnat arbetsår åt, har kostat samhället. Alla remissinstansers arbete, den osäkerhet som AP-fonderna har levat under och den indirekta kostnad som drabbar de politiska partierna som behöver fortsätta analyser och behandla något som är helt onödigt.

Det ansvariga statsrådet Per Bolund slog ifrån sig när jag ställde frågan och sa: Vi har ärvt frågan. Han hänvisade till förre finansminister Anders Borg, som av outgrundlig anledning ville stuva om i AP-fonds-systemet. Hoppas han ångrar sig nu. som han i efterhand gjort både när det gäller arbetsmarknads-lagstiftningen och personal-optionerna.