Första svaret är: När politikerna och Skolverket ser till att ordning och reda får råda i skolan. Disciplin med ett annat ord, men det får man kanske inte använda om man ska följa den svenska åsiktskorridoren. Enligt OECD är Sverige sämst på ordning och reda i alla 35 utvecklade länder i världen. Och gång på gång har OECD sagt detta. Men vad händer?
Sedan – när man fått ro i skolan – kommer nästa pilsner: Man måste få kunskaper, fakta måste få den ledande rollen i skolan. En avslöjande artikel av professor Åsa Wikforss i Dagens Nyheter igår, söndag, ger en skrämmande bild. “Svenska elever är för dåligt rustade mot falska nyheter” är rubriken. Hur kan de ansvariga för den svenska skolan fortsätta att leva med denna tokiga flumskola? Resultatet av flummen drabbar framför allt framtida generationer. Har man inte rätt grund att stå på hjälper ingenting senare i livet. Inte ens hjälpklasser när man ska in på högre utbildning.
Den nu aktuella läroplanen för skolan, från 2011 med revision 2016, visar i all sin prydno föraktet för verkliga kunskaper. Det finns olika kunskapsformer, menar man i läroplanen, och utvecklar detta på sidan 10:
Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.
Det betyder alltså att fakta ska balanseras, vad nu detta innebär? Hur ska olika fakta justeras av förståelse, färdigheter och förtrogenhet? Detta är ren och skär flum, som snarast borde utrotas.
Ytterligare en indikation på hur läroplanen från förra året är konstruerad, och vilka prioriteringar den ger, ger inledningen.. Den visar dispositionen som är i fem punkter, skriver man. Och den sista punkten uttrycks ordagrant så här:
• 5. Kursplaner som kompletteras med kunskapskrav
Notera ordningen: Kursplaner som kompletteras med kunskapskrav. Det är inte kunskaperna som ska styra hur kursplanerna läggs upp. Detta kan tyckas vara semantik, men är det knappast, det är ett viktigt styrinstrument.
Sedan påpekar Åsa Wikforss hur bristande pedagogiken är, vilket en annan debattör tar upp idag i Dagens Industri. Där skriver högstadieläraren Isak Skogstad. “Lägg ned lärarutbildningen”. Och ger hemska interiörer i den flumpedagogik som regerar svensk skola.
Hur är det i vår närhet? Det ger Inger Enqvist en bra bild av i en krönika i Svenska Dagbladet: “En annan värld, blott en flygbiljett bort“.Nere i Geneve kan man finna yrkesutbildning på gymnasienivå som heter duga. Något för svenska politiker och fackföreningsföreträdare att ta del av. Carl Bennet har intensivt försökt få lärlingssystemet introducerat i Sverige. Och kanske lyckas han nu.
Jag skulle kunna skriva och utveckla ovanstående mycket mer, men det är bättre att Du går in själv direkt på länkarna och läser artiklarna. Bloggen blir annars för lång.
Vill bara avslutningsvis redovisa och länka till en ledare i DN igår: “Skolan är ett bidragsträsk”. Förra året, skriver DN, behandlade Skolverket hela 16.000 bidragsärenden. Tala om mikro-styrning! Låt skolorna få eget ansvar, och använd generella finansieringssystem.