Nyss snubblade jag på Migrationsverkets misskötsel av sitt jobb igen. Längre ned ska jag länka till några av alla bloggar jag skrivit, och som politiker läst – och samtyckt till – men inte gjort något åt.
Det fall jag nu fått reda på gäller en svensk kvinna, 33 år, med 3 barn, som är gift med en australiensare. Hon har nu fått anställning som sjuksköterska i Stockholm och även hittad en bostad där, vilket inte är så lätt. Maken är som sagt australiensare, jordbrukare, men också utbildad fordonsmekaniker. Ålder 34 år.
Efter att ha behandlat ansökan om att få flytta till Sverige har nu Migrationsverket sagt nej. Ett halvt år har det tagit att få besked. Bara detta är skamligt, men än värre att Migrationsverket hindrar en svensk familj på fem personer, där mannen är utlänning, att komma hem. Därtill har mannen en profession som är efterfrågad, fordonsmekaniker.Nu ska beslutet överklagas, och säkert kommer domen att visa att svenska regler ska gälla.
I tidningarna kan vi nu läsa om ett annat fall av Migrationsverkets misskötsel. Man utvisar en ukrainsk kvinna, Iryna, som förlorade ett ben i terrordådet på Drottninggatan den 7 april förra året. Med följande motivering:
En sammantagen bedömning visar att kvinnans “sociala, säkerhetsmässiga eller humanitära situation” inte framstår som särskilt allvarlig
Nog borde Migrationsverket vara tillräckligt medmänsklig när en kvinna förlorar ett ben i ett terrorattentat på svensk mark, som vårt land rimligen borde ha ett visst ansvar för. Säkerheten har Sverige onekligen ett ansvar för, kan man tycka.
Detta påminner om ett beslut som Migrationsöverdomstolen fattade den 13 december förra året. Där fick två arbetssökande rätt till fortsatt uppehållstillstånd med motiveringen att misstaget som de sökandes arbetsgivare gjort var små, helheten gäller. Men Migrationsverket vägrade i tre månader att följa Migrationsöverdomstolens beslut genom att hänvisa till att man inte hunnit ta del av domen. Något som inte tog mig mer än en kvart.
Sista halvåret 2017 utvisade Migrationsverket 3.513 personer som sökte förlängt arbetstillstånd. Det är nästan 600 utvisningar i månaden. Nästan alla har såväl arbete och bostad och producerar mycket av värde för Sverige.
Låt oss tro att varje utländsk arbetare skapar ett mervärde på halv miljon. I varor och tjänster samt egen inkomst, lågt räknat. Med 7.000 utvisade förlorar Sverige då 3,5 miljarder kronor. Det, Magdalena Andersson, är pengar det också. För att inte tala om alla människoöden.
Ska inte trötta mina läsare med för många exempel, men ytterligare blogginlägg kan enkelt hittas med fritextsöknig, men ett vill jag länka till: ABB:s Vd Johan Söderström redovisade i Dagens Industri i maj i år att också hans företag drabbas av onödiga utvisningar.
Tilläggas kan att regeringen skulle ha kunnat stoppa dessa utvisningar, om man bara velat.
Detta är så fullständigt absurt när det sunda förnuftet får vika pga ngn regel i ett komplext regelsystem där ingen tjänsteman idag vågar tolka reglerna till den sökandes förmån inför risken att själv bli utse för kritik. Dvs bättre att säga nej – då har jag i alla fall inte gjort något fel. Borde det inte finnas en generalklausul som möjliggör att fatta beslut enligt allmänmänskliga värderingar i det enskilda fallet. Självklart finns en risk med det men vi lever ju i en rättsstat där “hellre fria än fälla” gäller.
Hej!
Vad dukktig du är som orkar att ta tag i detta ämne!
Är inte vår sittande regering rädd om våra skatte pengar, samt att låta arbets dugliga människor komma till Sverge?