Ekonomipriset till Nobels ära gick till kunskapen i fattigdomsbekämpningen. Utmärkt, men det bör användas kunskap när Sverige utvecklas också. Och handlingskraft. Det belyser SvD:s ledare av Maria Ludvigsson idag “Kan någon modernisera Stefan Löfven?”

Problemet är att vår statsminister inte vet vad han ska göra, och inte heller har förmågan att sätta ned foten och peka med hela handen och säga: “Så här gör vi!”. Ett underlag om han borde fått från sitt entourage, men det funkar inte heller. I stället hyllas långbänken, en ny utredning eller blocköverskridande samtal, bara för att dämpa osäkerheten.

I kommande bloggar ska jag ta upp den Nobel-lärdom som fattigdoms-bekämparna i SIDA behöver veta och göra. Men här i Sverige behöver vi också utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Och inte bara hylla Långbänken.

Det finns ett antal frågor som Sverige måste tackla och lösa. Vill nämna några i punktform, som jag kommer att blogga om igen. Det sägs att “Nöden är uppfinningarnas moder”, och jag vill travestera: “Repetition är handlingens moder”. Detta behöver Sverige:

• En integration som fungerar
• Åtgärder som sätter stopp för gängkriminaliteten
• En grundläggande skola som med studiero ger eleverna kunskaper
• Internationellt ledande universitet med spetsforskning
• En infrastruktur som fungerar – med tåginvesteringar för framtiden
• En fungerande bostadsmarknad
• En digitalisering som återför Sverige till ett ledande land

Detta är bara ett axplock, om än viktiga sådana. Återkommer till detta – område för område. Potential Aktivisten är på G. Vi kan så mycket bättre, och då måste vi gå fram ord till handling. Inte hylla Långbänken i allt vi gör.