Idag hade jag tänkt blogga om något positivt, även om jag efter bloggen igår, då jag bad om positiva politiska händelser eller frågor som berör Sverige, inte har fått en enda positivt svar. Men många negativa. Ingen av mina flera tusen läsare har haft en enda positiv politisk fråga att delge mig, och då är det många i alla politiska partier som läser. Idag har jag frågat några fd framstående socialdemokratiska politiker. Inget namn här. Men, heller inget positivt gensvar där. De är lika bekymrade som SvD:s artikel idag ger uttryck för.

Det positiva jag hade tänkt skriva om idag är Jernkontorets Klimatfärdplan, som dess VD Bo-Erik Pers presenterade på Stockholms Rotaryklubb härförleden. Den återkommer jag dock till. Här är länken dit, för Dig som inte kan hålla Dig och invänta min blogg.

SvD:s artikel idag “S-krisen: Hovet runt Löfven ett demokratiskt bekymmer“ ger en riktig bild av hur landet styrs. Det är dock märkligt är att det tagit 5 år innan någonjournalist förstått – och skrivit –  om problemen i ledningen av den svenska regeringen. Det nästan så att man tycker synd om Löfven, som Margit Silberstein skrev i DN i måndags. Att en hyvens person som Stefan Löfven på “gamla dar” skall råka ut för detta. Men så är det, och landets väl och ve går före personliga hänsyn.

Hur det står till i regeringskansliet har jag skrivit om många gånger i mina bloggar. Jag har också konstruktivt redovisat analyser och lösningar för den som har huvudansvaret. Nu ska sägas att den politiska ledningskulturen i Sverige har varit dålig även i tidigare regeringar. Du som är minnesgod kommer ihåg att jag många gånger lagt ansvaret för missförhållanden även på Alliansregeringen.

När det gäller brottsbekämpningen klan vi gå tillbaka till Göran Perssons regering 2005, då Beredningen för rättsväsendet utveckling, BRU kom med sitt sjätte betänkande. Beredningen tillsattes redan 2000.  Att endast lite av det som föreslogs har genomförts beror på regeringar från 2005 och framåt älskat Långbänken,  eller inte förstått. Beredningens 6:e betänkande är det som gäller hemlig avlyssning, och som nu diskuteras. Men, hade politikerna tagit Beredningen på allvar från början så hade vi inte haft vår nuvarande gängkriminalitet. Så det är bara att räkna ut var ansvaret ligger….

En person i statsministerns entourage är statssekreteraren Nils Vikmång, ja han är Löfvens närmaste medarbetare. En person i hans team sa om Vikmång: Han har inte fattat ett enda beslut i sitt liv, så vitt jag vet. Så, det blir inga strategisk beslut, som regeringen kan hålla sig till och driva långsiktigt. För taktiken är att ducka eller gå till angrepp med hjälp av rasistvapnet och SD.

Eftersom denna blogg inte får vara för lång, så vill jag avsluta med SvD:s avslutning där man säger att för Stefan Löfven är “det allra viktigaste” att hålla 73-punktavtalet. Detta ska nog omformuleras: Det viktigaste är att behålla makten till varje pris. Och det sker genom ett “Muddling Through”. Vända den andra kinden till, ryta till ibland, för att visa sig stark, men aldrig sätta regeringsmakten på spel. Det är därför många frågor blir liggande, som Arlanda, och mycket annat (även brottsbekämpning som inte gillas av MP). Det yttersta skälet vill jag påstå är ganska privat, men det kan jag inte avslöja än. Först efter Stefan Löfvens avgång våren 2021.