Krångel-Sverige visar sitt fula tryne

För att som skolelev komma ut på arbetsplatser, och tjäna som Prao, så måste skolan göra en individuell  riskbedömning av arbetsplatsen. Tala om krångel! Nog borde an arbetsplats redan från början vara miljösäker, enligt gällande regler. För där arbetar ju människor redan på heltid och tillsvidare – normalt! Det är Arbetsmiljöverket som utfärdat dessa riktlinjer. Detta skriver Dagens Nyheter om idag. Otroligt.

Så här beskrivs Prao-verksamheten i Jobb & Skola: “Det vanligaste är att ett företag erbjuder en PRAO-plats under hela perioden, dvs två veckor. Det kan vara på en bestämd avdelning, men det kan lika gärna vara att eleven får pröva på att arbeta på flera avdelningar. Ett annat alternativ kan vara att flera mindre företag delar på PRAO-perioden.” Två veckor i vardera grundskolans klass 8 och 9.

För en skolelev är det viktigt att komma ut i verkligheten, även om det bara blir några pass på två-veckor. Och då ska detta riskbedömas. Varje avdelning och varje företag för sig, enligt vad jag förstår. För varje elev. Det torde betyda minst 180.000 riksbedömningar per år. Som lärare och annan skolpersonal ska göra, och upprätta ett protokoll. Om det går åt 1-2 timmar för varje riskbedömning, så talar vi om att 200- 300 lärarår går åt till detta. Vad gör vi i Sverige? Räcker det inte med att respektive arbetsplats har sin tillsyn, och att Prao-placeringen sker efter sunt förnuft?

För att höra hur Arbetsmiljöverket tänker har jag ringt fyra av cheferna, som ingen är tillgänglig eller ringer tillbaka. Kan man tro att de är i färd med att skapa nya regler och krångel? Jo, nu har stf gen dir Bernt Nilsson ringt tillbaka, men han ser/inser inte krånglet, för man vill slå vakt om de unga, säger han. Även två av hans kollegor har nu hört av sig.

Motsvarande krångel finns ju i immigrationshanteringen. Där inte assyl-sökande får börja plugga svenska förrän i genomsnitt efter 7 månader….Och om flyktingarna bäddar sina sängar riskerar de att Kommunalarbetarförbundet strejkar, för arbete tages ifrån deras medlemmar. Varför inte också gå vidare med förslaget om att alla barn i sandlådan ska bära störthjälm? De kan ju slå sig annars.

Om vi stoppar Prao-verksamheten, så påverkar detta Svensk utveckling negativt. Men problemet är bredare. Vi borde göra en ordentlig inventering av allt onödigt krångel.

 

 

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.