Kontanter är legala betalningsmedel. det framgår både av lagen om Legala Betalningsmedel antagen 1986 och i förarbetena till denna lag. Även Högsta Förvaltningsdomstolen har slagit fast detta i en dom meddelad i Stockholm den 10 september 2015.

Så här står det i Lagen från 1986:

“Enligt 5 kap. 1 § andra stycket riksbankslagen är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel. I förarbetena anges att detta innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64).” 

OBS! “Var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning” Så den som låter bli begår ett lagbrott.

Varför tillämpas inte detta? Varför är det omöjligt på var och vartannat café att betala med kontanter? Jo, för att tillsynsmyndigheten, som är Riksbanken, inte bryr sig om att detta efterlevs. Jag har frågat chefsjuristen på Riksbanken varför man inte fullgör sin skyldighet. Svaret är på ren svenska: Man struntar i det, bryr sig inte. Detta var svaret – kanske lite mer diplomatiskt – för några år sedan då jag frågade chefsjuristen. Så fungerar rättssystemet i Sverige. Påföljden av att inte följa sitt uppdrag, enligt lagstiftningen,  borde väl leda till ett kännbart straff för Riksbanken. Nejdå, ingen bryr sig.

Vill någon journalist ställa en svår fråga?, så har jag en: Fråga Riksbanken när och var man gjort tillsyn, enligt gällande lag, för att kontrollera att säljare tar emot kontanter. Svaret är troligen att man inte gjort någon tillsyn alls. Som vanligt är det väl ingen journalist som vill ställa en så svår fråga och redovisa svaret.

Ett undantal får göras: Säljare och köpare kan komma överens om en annan betalning.

Betalningsutredaren Anna Kindberg Batra har tydligen inte läst domen och den lag som domen grundar sig på, Lagen om legala betalningsmedel.. Se hela Betalningsutredningen som lades fram i fredags den 31 mars. Statens Offentliga Utredningar, SOU, skötte inte publiceringen, så den lades inte ut på hemsidan i fredags. Det är ganska dåligt, för att inte säga mycket dåligt. Är det Långbänken man vill hedra kan en vän av ordning fråga sig, som hade tänkt läsa den offentliggjorda utredningen under helgen. Men tji fick jag.

Så kom måndagen, i går, och på bakvägar kunde jag få fram Betalningsutredningen som är en tegelstens-utredning på dryga 1300 sidor. Visserligen uppdelad på del 1 och del 2. Läs om Du är road. Du missar ingenting om du avstår för den svåra frågan om kontanter när det smäller, om Putin kommer, finns inte behandlad. Trist och dåligt.

I Betalningsutredningen står dert på sidan 632 följande:

 “I de förarbetena (till lagen om legala betalningsmedel) anges att sedlar och mynt utgivna av Riksbanken är det enda betalningsmedel som någon enligt lag är skyldig att acceptera. Lagtextens lydelse i förening med förarbetsuttalandena ger alltså vid handen att det inte är möjligt att vägra acceptera betalningar som görs med lagliga betalningsmedel”. 

Detta är solklart. Det undantag som finns angivet i utredningen gäller skattebetalningar där vi alla är skyldiga att använda digitala inbetalningar. Vi kan inte åka till Skatteverket med en sedelbunt i handen och kräva att få betala med dessa medel. Även om vi med stöd av Lagen för Legala Betalningsmedel egentligen borde kunna göra detta. Men vi kanske får ha överseende med det praktiskt svåra. Vad som egentligen borde ha skett är en justering i Lagen om legala betalningsmedel. Så har inte skett, man har hedrat Långbänken.