Det var många som gladde sig åt beskedet förra måndagen att AstraZeneca anlägger en avancerad forskningsfabrik i Södertälje. Investeringar på långsiktigt upp emot 8 miljarder talade företaget om. Leif Johansson, styrelseordföranden, lyste som en sol när jag talade med honom i förra veckan. Han beskrev hur den biologiska framställningen ska gå till, och det lät spännande, men det är inget för denna blogg. Annat än att konstatera att det låter alldeles fantastiskt. Och lovande.

Ska Sverige kunda vända utvecklingen på Life Science området måste vi aktivt få långsiktiga ägare, som tar ansvar. Det tycker Leif Johansson också, framkom det vid ett seminarium på SNS, där också Erik Thedéen medverkade, ny VD för KPA Pension, tidigare bl a minister för de statliga bolagen. Detta SNS-semianrium finns det anledning att blogga om särskilt.

Så åter till Life Science. Regeringen har tillsatt en särskild nationell samordnare, Anders Lönnberg. Mitt spontana intryck efter ett möte med honom i förra veckan var positivt. Han verkar vara en doer, men det hjälper ju inte om systemet inte kan få fart på verksamheten, det må gälla klinisk provning eller forskning. Det är alldeles för dåligt på den kanten, trots mer än 10 år av utredningar och särskilda insatser. Vid sidan om de stora sk Alf-pengarna, som uppgår till miljardbelopp, så finns andra medel också

Utvecklingen av läkemedelsindustrin i Sverige är verkligen inte upplyftande. Under 12 år har vi tappat 43 procent av de anställda i sektorn. Samtidigt har Danmark ökat med           63 procent. Vilket betyder att Sverige var dubbelt så stort sysselsättningsmässigt på läkemedelsområdet nu är omkört av Danmark.