Pessimismen är tyvärr alldeles för stor i Sverige, dels för att EU inte går så bra ekonomiskt, dels för den politiska situationen här hemma är minst sagt osäker. Detta stoppar bevisligen upp den ekonomiska utvecklingen. (Axholmen-rapport i DI den 15 december) Det hjälper inte att Stefan Löfven åker ned till Bryssel i morgon och medverkar till att de 315 miljarder euro-projektet blir realiserat. Löfven kommer då att erfara en medlidsam och samtidigt skadeglad reaktion bland sina kollegor. Om vad? Ja, gissa.

Men så har vi Japan, som för ett par dagar sedan hade ett väl motiverat nyval. Där premiärminister Shinzo Abe fick stort stöd för sin ekonomiska politik. Omvärlden, inte minst i svenska medier, har talat nedsättande om Abe:s nyval och ekonomiska politik. För min del vill jag bedöma den som en stor framgång. Vad Abenomics nu resulterar i är att strukturella reformer kan genomföras. Det gick inte med den tidigare sammansättningen i parlamentet. Men nu kan reformer beslutas, och bli den tredje pilen i den ekonomiska förändringen i Japan.

Tidigare i höstas träffade jag Abe:s förre finansminister, Koji Omi, som redan då starkt underströk att Abenomics skapat en positiv anda hos befolkningen. Det bevisar också nu valresultatet, även om antalet röstande gick ned, vilket snarast berodde på oppositionens brist på alternativ politik. Det verkar som om Japans folksjäl nu förstått behovet av ekonomiska reformer, och då finns alltså en grundläggande attityd i samhället som är viktig.

Min tro är att Japan kommer att bli ett draglok för världens ekonomiska utveckling inom ett par år, men under mellantiden får vi förlita oss få USA, som utvecklas ganska väl. När sedan Vladimir Putin tvingas inse sitt eget bästa, så får vi ytterligare positiva signaler. Kan sedan Sverige få tillbaka en hållbar politisk ledning och EU tar till sig vad som behöver göras för återindustrialisering (som jag återkommer till), så kan utsikterna för framtiden bli ljusare än idag.