Nu talar och tänker alla på Donald Trump. Men bakom kulisserna så kan det trots allt pågå viktigt arbete, som långsiktigt kan vara både värdefullt och välkommet. Ett sådant arbete, som på intet sätt är hemligt, även om media tycks tro det, åtminstone i Sverige, är G20-gruppens digitaliserings-aktionsplan. Eller som G20 kallar det: G20 Innovation Action Plan. Detta bloggade jag om i september förra året, när G20 hållit sitt möte i Hangzhou i Kina.
OECD, som tycks uppskattas av alla som Västvärldens viktiga kunskaps-institution, fick i uppdrag att designa G20-ländernas Digitaliserings-Program. Det har nu skett i ett första steg. “KEY ISSUES FOR DIGITAL TRANSFORMATION IN THE G20″ Detta program behandlades av G20-gruppens nya ordförandeland, Tyskland som just efterträtt Kina. Mötet ägde rum i Berlin för ett par veckor sedan. Den tyska ekonomiministern Gabriel ansvarar för processen.
Sedan har digitaliserings-ministrarna i G20-länderna ett möte i Düsseldorf den 6 – 7 april. Det mötet föregås av en möte med “stakeholders”, dvs organisationer och företag som direkt sysslar med eller är beroende av digitaliseringen. Ett möte där säkert Ericsson är med.
Det underlag som nu finns är imponerande. Se här på strategin, som Tyskland publicerat på sin hemsida. Det går inte för Sverige att tillsätta en Digitaliserings-kommission, som får fyra år på sig, och som sedan är helt överspelad när den läggs fram. Klicka på Regulatory Framework, så ser Du hur mycket som behöver hanteras, nu, och inte om några års utredande.
Däremot står Sverige vid sidan av G20-länderna, och kan bara påverka genom EU. Stefan Löfven har tagit upp frågan om inte Norden borde vara med i G20-gruppen, eftersom vi tillsammans är så betydelsefulla. Detta har ännu inte lett till något, dock. Det stora G20-mötet går sedan av stapeln i Hamburg den 7 – 8 juli i år.
Denna blogg har fokuserat på själva processen, men innehållet är avgörande. Liksom genomförandet. OECD har i sin 165-sidiga rapport 11 Policy-rekommendationer, som börjar på sidan 145. Dessa är väl värda att läsa, men det gäller hela rapporten. Det finns anledning återkomma till såväl process som innehållet i digitaliserings-arbetet.
Hur ligger Sverige till i digitaliserings-utvecklingen? Hyggligt, skulle jag vilja säga, men inte bra. Vi saknar en nationell insats, verksamheten är fragmentiserad. Stuprörs-betonad, skulle man kunna säga. Det är inte en ny myndighet som behövs, men väl ett prioriterat arbete under statsministerns ledning. Med en mobilisering av alla aktörer, offentliga såväl som privata.