Omställningspaketet offentliggjordes på Valborgsmässoafton den 30 april. Vad har hänt sedan dess?

• Inget regelverk finns på plats idag – ingen vet vad som kommer gälla
• Regelverket är lovat till den 1 juli
• Utbetalning kan ske i augusti månad

Jämför med Danamark och Norge

• Stödpaket för företag redovisat i slutet på mars
• Regelverket på plats 8 april
• Utbetalning till företag började den 15 april

I Sverige var det lika dant med korttidspermitteringarna. De skulle inte kunna träda ikraft förrän 1 maj. Det blev stark kritik och i stället tog riksdagen ett beslut inom två veckor och korttidspermitteringarna gällde retroaktivt från den 16 mars.

Gör samma nu med omställningsstödet. Betala ut under maj månad.

Varför tar allting så lång tid i Sverige? Visst, vi har Långbänken, som ska hyllas, men kan inte politikerna få tummen ur i stället? Det är faktiskt kris och bråttom.

Regeringens förslag till omställningsstöd skickades på remiss den 15 maj, ett förslag som dock behövde justeras fyra dagar senare, den 19 maj. Remissvaren skulle vara regeringen tillhanda den 25 maj. Så var det säkert, men regeringen har inte offentliggjort svaren när de kommit in, som föreskrifterna bjuder.

Skatteverket säger sammanfattningsvis:

“Många oklara bedömningsgrunder komplicerar ett snabbt och effektivt förfarande Många bedömningsgrunder komplicerar ett snabbt och effektivt förfarande. Många bedömningsgrunder leder också till svårigheter för företagen att ansöka om stödet. Flera av bedömningsgrunderna är dessutom komplicerade och det finns utrymme för tolkningar. Detta leder till risk för stor manuell hantering.”

Skatteverket underkänner alltså omställningsstädets utformning, vill jag påstå. De säger det inte rakt ut, men innebörden är den. Inte underligt, för finansdepartementet saknar den sakkunskap som erfordras. Och tar inte in denna kunskap heller.

Många av remissinstanserna anser att stödet är för dåligt, maj och juni borde ingå. Vidare att utbetalning måste ske tidigare.

Min reflektion: Remissinstanserna förstår inte att Sverige inte är som andra länder. Vi kan inte hantera frågor snabbt, vi måste följa Långbänken. Att kunskapen inte finns i regeringskansliet är ytterligare en belastning.

Vem talar klartext? Tyvärr inte många. Näringslivets organisationer är fina i kanten och agerar bäst möjligt, bakom stängda dörrar. Nyligen hade Svenskt Näringsliv ett alldeles utmärkt seminarium om återstarten av det svenska näringslivet. Men om inte näringslivet överlever Corona-krisen, vad finns då att återstarta?