Det Dagens Nyheter publicerade i helgen chockade säkert många. Visserligen har nog många anat att förtroendet för politikerna är litet. Men att bara 4 procent är mycket trygga med det politiska ledarskapet är skrämmande, mer än skrämmande. Inte minst eftersom politikerna själva inte fattar att det är så illa. (DN dolde dock nyheten väl genom att bara lägga ut den digitalt. Varför?)

Expressen tog upp det bristande ledarskapet i sin ledare i går, söndag. Med frågan:

“Är statsminister Stefan Löfven medveten om  stämningsläget i Sverige?”

Expressen kunde inte bara referera till Dagens Nyheters Novus-mätning, utan också till en egen. Gjord av Demoskop. Den visade att 62 procent av det svenska folket anser att utvecklingen i vårt land går åt fel håll. Tidningen avslutar sin ledare med följande:

Löfvens ständiga predikningar om att vi ska hålla ihop hjälper inte

Det enda som skulle ha effekt är ett politiskt ledarskap som kan övertyga om att såväl tryggheten som välfärden kommer att ombesörjas – att samhällskontraktet kommer att hålla även om fem-tio år och även när barnen har vuxit upp.

I väntan på det kommer väljarna fortsätta att misströsta.

En annan kritisk röst är Janne Josefsson (Uppdrag Granskning) som i DN under rubriken “Det osar krutrök i världens bästa land” skriver följande:

Vart jag än reser i Sverige ser jag samma sak. Sverige är inte ett land längre. Det är skilda världar. Det kan ju inte vara avsiktligt. Tvärtom är det ett politiskt fulländat misslyckande (min markering). Oavsett vilken regering vi haft, som alla har lovat att ta i tu med utanförskapsområdena eller de särskilt utsatta områdena som de kallas, så har segregationen tilltagit.

I Svenska Dagbladet har professor Wilhelm Agrell i lördags skrivit i klartext under rubriken “Vi måste agera för att rädda landet” Han sammanfattar:

Det riktigt allvarliga handlar alltså inte om läget här och nu, som är illa nog, utan om vart vi är på väg. Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa om landet, det land som vi vill leva i, skall kunna räddas.

Björn Ranelid inledde en krönika igår i kvällsposten med följande mening:

Stefan Löfven fäller sitt visir för ansiktet och vägrar att se verkligheten i Sverige, men svetslopporna hoppar omkring överallt i riket. Ibland bränner de små glödkulorna rakt genom lögnen.

Notera först att kritiken mot de ansvariga politikerna gäller både nuvarande politiker, som har störst ansvar, men också de tidigare som verkligen inte gjorde tillräckligt.

.Om jag vore Stefan Löfven skulle jag säga: Vårt politiska ledarskap är ett totalt misslyckande. Nu måste jag erkänna detta, och inte bara säga att vi varit naiva. Nu vill jag göra om och göra rätt. Tillsammans med alla partier som vill ställa upp. Det gäller inte bara gängkriminaliteten, utan sjukvården, skolan, försvaret, infrastrukturen och allt annat som inte fungerar som det ska. I Världens bästa land.