Det är förvisso viktigt vilket innovationssystem ett land har för att få en dynamisk förnyelse. Strukturen är viktig, liksom riskkapitalet. Det finns dock något som är basen allt står på: En god utbildning, både på grundnivån och i högskolan. Den excellenta forskningen kommer sedan som “grädde på moset” och gör ett land mottagligt för nya tekniska, medicinska och humanitära språng.

Utbildningens betydelse finns redovisat av OECD i en studie publicerade för någon vecka sedan; Equity and Quality in Education“. Stöd och engagemang är viktiga i skolan. Det är bara upp till en viss nivå som pengarna är viktiga. Duktiga och motiverade lärare är A och O. En bra grundutbildning minskar utslagningen i skolan, men medverkar också till ekonomisk tillväxt och ett rättvisare samhälle.

Minst andel “drop-outs” i åldrarna 25 -34 år (som inte fullföljt sin utbildning) är endast 2 procent i Sydkorea, men mer än 50 procent i Mexico och Turkiet. Länder som Grekland, Italien, Portugal och Spanien har det gemensamt att minst 25 procent av denna åldersgrupp är “droup-outs”

Sverige hamnar på en hygglig nivå enligt denna OECD-studie. Endast 9 procent är utslagna ur utbildningssystemet, har inte förmått slutföra sin studiegång. Men det är alldeles för hög siffra, och svagheter döljer sig i siffrorna. Att satsa på läsförståelse, matematik och naturvetenskap skall, enligt OECD, vara det viktigaste. Och det finns ingen som helst motsättning mellan satsningar på grundläggande utbildning och andra delar av innovationssystemet. Allt hänger ihop.

En som uppmärksammat denna OECD-studien är DI:s Eva-Lena Ahlqvist, med en kommentar på ledarplats idag (20/2)