I fredagens (30/11) Financial Times skriver Peter Spiegel en krönika om EU-blockets självbelåterhet. En bedräglig belåtenhet har återvänt till EU. Politikerna är inte proaktiva. Om inte de finansiella marknaderna agerar, så gör EU-politikerna ingenting. Det är perverst att bara ett hot om sönderfall kan förhindra sönderfallet, påpekar FT-skribenten. Artikeln är väl värd att läsa, och en länk finns här.

Detta är något som märks i andra sammanhang, vid sidan om den finansiella krisen. Utbildningsminister Jan Björklund tog upp det långsamma sättet som Väst agerar på vid “Agenda för Forskning”, som IVA arrangerade den 13 november. Vi är inte tillräckligt “hungriga” eller angelägna, utan just bara belåtna. Annat är det med Asien, sa Björklund.

Min egen reflektion är att USA visar ändå idag att de kan anstränga sig. BNP ökar nu där mer än förväntat. Men Europa har recession. Sverige avviker dock – i positiv riktning med ökande BNP.

OECD noterade också i sin utvärdering av innovationspolitiken att politiska beslut tar för lång tid i Sverige. På Björklunds område, skolan, undrar jag hur lång tid det skall ta innan kunskapsinlärningen förbättras. Hur länge skall vi acceptera att elever i den svenska skolan skall ha dålig läsförståelse och dåliga kunskaper i matte?

Ytterligare en reflektion. När allmännhetens attityd till framtiden mäts, så är folket i Asien alltid mest positivt. Där tror runt 80 procent att framtiden blir bättre än idag. I Europa är inställningen helt annorlunda. Bara 20 – 30 procent tror på en bättre framtid.