Nya EU-direktiv för upphandling har antagits i Bryssel och nu ska dessa införlivas i svensk rätt. Ett nytt regelverk för upphandling med ett stort antal lagar rör det sig om Det gick som Lagrådsremiss den 4 juni förra året, och remissen var på 1.495 sidor, ja Du läser rätt: Ett tusen fyrahundra nittiofem sidor. Lagrådet har avgivit ett yttrande på hela 418 sidor, för den nya lagstiftningen är alldeles för detaljerad och komplicerad. Bara omfattningen på hela 1000 nya lagparagrafer kritiseras hårt av Rådet. Lagrådet hänvisar till sin skrivning 1992/93 när det då var dags för en tidigare lagstiftning på samma område, som nu ska ersättas och utvecklas:

Den föreslagna lagen har fått en omfattning och detaljeringsnivå som allmänt sett inte är önskvärd och som får anses strida mot den i Sverige normalt tillämpade lagstiftningstekniken.

Så här säger Lagrådet (12/2 2016) om det Nya Regelverket för Upphandling, efter åtta månaders intensivt arbete. Sidan 3:

Direktiven uppvisar brister av olika slag. Det finns bestämmelser som är rätt och slätt obegripliga eller som är tvetydiga och kan ges olika innebörd. Andra har en innebörd som visserligen är begriplig, men som är oförnuftig. Det finns också bestämmelser som strider mot andra bestämmelser. Brister av nu angivna slag bör inte utan vidare godtas i den svenska lagstiftningen. I vissa fall kan man komma till rätta med bristen genom att den svenska versionen av en direktivbestämmelse tolkas med stöd av andra språkversioner av direktivet. I andra fall måste bestämmelser ges en rimlig innebörd efter vad som kan antas ha varit direktivförfattarnas avsikt. Det bör nämligen – som Lagrådet alltså har framhållit i tidigare lagstiftningsärenden – inte komma i fråga att låta en oklarhet i direktivet stå kvar i den svenska lagen

Här konstaterar alltså lagrådet att direktiven är

• Obegripliga
• Oförnuftiga
• Bestämmelserna strider mot varandra
• Det kan inte komma i fråga att lagstifta på detta sätt i Sverige

När man tar del av detta ställer man två frågor:

1. Hur kan EU komplicera och försvåra saker på detta sätt? Det bidrar ju till att Unionen förlorar all respekt på detta område. Men detta smittar av sig på den allmänna uppfattningen om ett Bryssel man inte vill ha.
2. Hur kan den svenska regeringen gå med på en så här snårig och omöjlig lagstiftning? Vore det inte lämpligt att skicka tillbaka dravlet och säga att här måste ske en omprövning?

Av detta skäl har Upphandlingsmyndigheten i ett meddelande idag gått ut och anmält att lagstiftningen i Sverige blir försenad.

Det är inte underligt att den strategi för upphandling som regeringen skulle utarbeta har blivit fördröjd. Politikerna vet vad man vill, men juridiken hänger tungt över upphandlingen, så tjänstemännen är inte riktigt med i svängarna. Politikerna vill få fokus på innovations-upphandlingen, eller funktionsupphandling, som det också heter. Vi får se hur det går. Byråkraterna tycks ta över allt mer. Där behöver en radikal förändring ske, men det är en annan pilsner

Är det någon som tror att det här enorma och ökande regelkrånglet hjälper till att öka innovation och ekonomisk tillväxt?