Alla partier har väl startat eftervalsanalyser, men frågan är om kvaliteten blir den rätta.
S har nu en grupp som leds av Gabriel Wikström, som har ett särskilt intresse. Av flera skäl. Det är första gången som det ledande partiet kommit under 30-procentgränsen. Riksdagsvalet stannade för Socialdemokraterna på 28,3 procent. Det är den lägsta siffran för S i modern tid. Socialdemokratin ha svårt att anpassa sin politik till det som väljarna efterfrågar av ett modernt parti. Och de stora förändringar som skett, i migrationspolitik eller gängkriminalitet, erkänner partiet inte, trots att alla andra förstår. Det är lika dant med alla andra “gamla” partier, dock, så man framhålla.
– Det är en historiskt nedåtgående trend och det behöver vi ta på allvar, säger partisekreterare Lena Rådström Baastad (S) i en intervju med DN. Därför drar Socialdemokraterna nu igång en eftervalsanalys som ska vara klar i redan början av nästa år. Avsikten är att S ska lära av sina misstag och framgångar inför EU-parlamentsvalet i maj nästa år. Och kanske ett Extraval.
Arbetet leds alltså av förre folkhälsoministern Gabriel Wikström som lämnade sitt uppdrag för drygt ett år sedan på grund av utmattning. Tilläggas kan att Wikström inte fick något uträttat som minister, alla viktiga ärenden blev liggande. Omvärlden märkte inte att Wikström egentligen inte avgick på egen begäran, utan som en del i en regerings-ombildning, där den verkliga orsaken, brist på beslut, inte angavs. Själv säger Wikström nu att han nu bättre kan bedöma S-partiets valförlust efter ha suttit på läktarplats. Man undrar.
Wikström påpekar i DN-intervjun att koalitionsregeringen inneburit prövningar som varit svåra att hantera för S som vant sig vid att sitta ensamma vid makten. – Helt plötsligt sitter vi i en regeringskoalition där vi behöver kompromissa och hela regeringen måste stå bakom det som kommer. Det är också ett skäl till varför förtroendet har naggats i kanten, säger Wikström till DN.
Partisekreterare Lena Rådström Braastad beskriver detta i samma DN-artikel. Hon förstår farhågorna och menar att S “inte varit tillräckligt bra på att visa respekt i de här samarbetena. Men vi har lärt oss”, säger hon. Om detta är sant, så borde hon tala med sin partiledare, för varje gång han offentligt uttalar sig om blockpolitik och behovet av samarbetet, så skrämmer han slag på Allians-ledarna.
Men redan tidigare startade en valanalys, av den marxistiska tankesmedjan Katalys. (Katalys vill driva fram en klasskamp i Sverige, finansieras av fem fackförbund och är en avläggare till Håkan Juholt) Ledaren (den store?) Daniel Suhonen berättade redan före valet att Katalys fått ett utvärderings-uppdrag, dvs att göra en eftervalsanalys. Faktum var att den redan pågick den 28 augusti, när Suhonen berättade detta för mig.
Det är viktigt att ha klart för sig vad Katalys står för och vill (göra Sverige marxistiskt), och här kan man inte skylla på rötterna, de kommunistiska, som Vänsterpartiet gör. Katalys har publicerat 20-talet rapporter och en bok, för att blåsa under klasskampen. Har verklig Socialdemokraterna givit denna marxistiska tankesmedja i uppdrag att göra en valanalys? Troligen är det självpåtaget.
Eftervalsanalysen i S gjordes 2014 i S gjordes av gruppen Kerstin Alnebratt, ordförande, samt Talla Alkurdi, Jesper Bengtsson, Tarjei Skirbekk och Katrin Stjernfeldt-Jammeh.
Moderaternas valanalys leds av Mats Green, riksdagsledamot från Jönköping och partiets bostadspolitiska talesperson. Här är hela gruppen.
De andra partierna gör likaledes, så för den intresserade hänvisar jag till respektive partiers hemsidor. (Här finns länkarna)