Totalt står stiftelser och andra för donationer på hela 10 miljarder årligen till förmån för svensk forskning. Det skulle betyda att donationer står för mer än 20 procent av den fristående högskoleforskningen i Sverige.. Men regeringen har angivit att donationer står för 12 procent av högskolans forskning. Således är uppgifterna osäkra. Men allt talar för att 10 miljarder är den riktiga siffran. De siffrorna kommer från SCB och UKÄ. Samtal med Utbildningsdepartementet leder bara fram till en forskningsfinansiering baserad på donationer på 4 miljarder, men det beror nog tyvärr på dålig kunskap.

Det är onekligen intressant att den donations-baserade forskningen står för kanske 20 procent, eller mer, av den svenska högskoleforskningen. Inte minst då ökningen varit betydande, trots att det finns hinder. Dessa hinder har Entreprenörskapsforum pekat på i en färsk rapport “Donationsförordningen och forskningsfinansieringen”. Med den lite frågande underrubriken: I samklang med nutiden?

Donationsförordningen (Svensk författningssamling 1998:140) reglerar hur donationer får tagas emot och användas i Sverige. Enligt denna förordning får inte motprestation krävas, och tolkningen av vad som är en olämplig motprestation regleras av föreskrifter och råd som Ekonomistyrningsverket utfärdar.

Vad är då problemet? Jo, Donationsförordningen och tolkningen är antik. förhindrar donationer som har väldigt rimliga krav på motprestation. Den enda motprestation som borde finnas är om donatorn begär exklusiv tillgång till den forskning som kommer att bedrivas eller har extrema krav på hur forskningen ska utföras.

I anslutning till E-forums rapport har fem högskolerektorer skrivit en artikel. Bland undertecknarna finner vi rektorerna för KTH och Örebro Universitet.  “Det måste bli lättare att ta emot donationer“, rubriceras rektorernas artikel. För två år sedan skrev bl a professorerna Pontus Braunerhjelm och Dan Brändström debattartikel i DN i ärendet: “Gör som Finland och underlätta privata donationer till universitet”.

Varför händer inget som gör donationer lättare? Varför reagerar ingen på artiklar, eller ställer upp på seminarium om ovanstående rapport? Det försökte jag igår och idag utröna. Först ett  antal kontakter med utbildningsdepartementet. Resultat: De vet knappast vad det rör sig om, och inte heller hur omfattande donationsfinansieringen är.

Sedan Finansdepartementet. Ett dussin samtal. Till slut vet budgetavdelningens chef vem som är handläggare. Denne verkar ganska ointresserad, har ingen aning om de krav som ställts på en förändring, enligt ovan. “Inte uppe på dagordningen”. “Inga ambitioner” är svaren. Detta är det svenska regeringskansliet. Gäller 10 miljarder årligen i forskning.

Avslutande notering: Bemötande i Finansdepartementet lämnar mycket i övrigt att önska. Något att tala med Magdalena Andersson om när hon är åter från Washington.