Publicerat 25 september 2023

I torsdags kom The Economist med en ledare som fegar ut mot Ryssland. “Time for a rethink” är rubriken på tidningens ledare. Och räkna inte med att Ukraina allvarligt kan slå mot Svarta Havsflottan.

Två dagar senare: Ukrainska drönare eliminerar hela högkvarteret för den ryska Svarta Havsflottan. Nu uppger den ukrainska specialförbandsledningen att 34 ryska officerare inklusive Svarta Havsflottans befälhavare amiral Sokolov dödades i bombningen av högkvarteret i Sevastopol. Över 105 ryska soldater och officerare skadades. Både Kiev och Moskva bekräftar attacken mot högkvarteret.

Så här fortsätter Ukraina varje dag. De slår mot de ryska styrkornas ledningsgrupper, artillerianläggningar, vapendepåer och truppsammandragningar. Detta är uppenbarligen en avgörande del i Ukrainas arbete för att krossa den ryska stridsförmågan.

Det verkar inte som om media eller kommentatorer i Väst är medvetna eller förstår detta. Avgörande är inte hur många kvadratkilometer mark som Ukraina frigör. Det viktiga är att bekämpa fienden, ryssen, och oskadliggöra honom.

Ett exempel på detta är: Flygplatsen i Kursk igår angreps, detta på ryska mark, där man inte bara åstadkommit skada, utan också dödat flottiljchefen och hans ställföreträdande, flera piloter och personal från FSB.

Det verkar inte som om media eller andra kommentatorer förstår följande: Ukraina satte i början på sommaren igång sin offensiv för att återtaga Donbas och Krim. Men de försvarslinjer som upprättats av ryssen var så intensiva och svåra att komma igenom att förlusterna av ukrainska soldater blev för stor. De en till två miljoner utlagda minorna var för svåra att eliminera.

Ukraina ändrade då strategi. Gjorde inte som ryssarna har gjort, och fortfarande gör, skickar inte nya soldater för att malas ned av den militära köttkvarnen. Därför har det tagit längre tid att bryta igenom, och det beror på den mänskliga hänsynen. Samtidigt har attackerna mot den ryska stridsmakten bakom fronten fortsatt, med allt större framgångar.

Men i söder vid Robotyne har man lyckats, och det är den allra viktigaste området av den drygt 100 mili långa fronten. Går nu mot Tokmak och sedan Melitopol. och då kan de ryska land-förbindelserna med Krim skäras av. Detta kommer säkert ta en viss tid, går inte på dagar och kanske inte veckor, men är på gång.

För att förhindra denna utveckling skickar Ryssland nu ned förstärkningar från östra delen av Ukrainas ockuperade områden. Detta kommer att gör försvaret där sämre än idag och man ser redan effekterna kring Bakhmut.

Samtidigt ska man vara medveten av de ryska missil- och drönarattackerna, som är kraftigare än förväntat, stör Ukraina. Dessa riktas dock inte ofta mot militära mål, utan civila. I syfte att skrämma ukrainarna till underkastelse. Detta har misslyckats, som jag tidigare beskrivit. Dock är givetvis bombningarna klart negativt för Ukraina.

Läs gärna the Economist tre artiklar i senaste numret, där finns mycket som är korrekt och intressant, men utgångspunkten att Ukraina och Väst måste ändra sin strategi förstår jag inte., Det är att fega ur och skulle kunna innebära att Ryssland tar hem spelet. Även om The Economist inte vill eller förutser detta. Det kanske allvarligaste på Väst-sidan är den långsamhet som gällt. Det tar månader innan man säger OK till stridsvagnar, och likaså när det gäller flygplan. Tänk om man istället agerat direkt och snabbt. Även här regerar tyvärr Långbänken.

Till sist: President Zelensky träffade Henry Kissinger i ett privat möte i Washington. Och nu kommer Kissinger arbeta för att Ukraina ska in i NATO, en 180 graders omsvängning. Betydelsefullt.